måndag 27 juni 2011

Los Vikingos besegrar berget

Jaaa eller vi kom upp!!!
Äntligen, och tyvärr, är den stora dagen över. En ilsket ringande väckarklocka runt 3 sa till oss att nu är det på allvar. Vi satte kurs på berget, jag Martina o Anders.
Kom dit och det var givetvis kö upp men som erfarna bergsrävar använde vi vänsterfilen och drog förbi alla åskådare som sovit hela natten i bilen för att få en bra plats. Hängivna fans.
Upp i depån där det var full aktivitet med bilar motorcyklar och massa människor.
Parkerade på vår plats, Mustangen var ju redan på plats från gårdagen.
Nu var kl. ca 4 och starten skulle vara 9 så det fanns mycket tid att göra ingenting. Mustangen var i bra skick och ett par av Bob's grabbar kollade igenom den innan start. Martina somnade lite i bilen och Anders o jag gick runt och pratade med folk. En hel del Carrera folk här.
Kallt o mörkt så här tidigt och i skogen vi parkerade.
Nervös kan man nog säga för man var ju tvungen att springa utbland träden ett antal gånger.
Ju närmare start vi kom desto värre blev det. Runt 8:30 spände jag fast mig i bilen och väntade på att få köra ut och ställa upp. Martina o Anders promenerade upp ett par miles för att stå och se på när alla passerade.
Ut och ställa upp sig. Jag startade bakom Jim, australiensaren i den ljusblå Mustangen. Han och jag tävlade om 15 minutersgränsen.
Man satt där i bilen och svettades och tänkte igenom banan och hur man skulle lägga upp det. Många tankar om stup, kurvor och hårda flygturer passerade hjärnan.
2 bilar före kvar. Iväg och Jim på start linjen. Snacka om att man kan bli nervös. Jim stack iväg och de vinkade fram mig. Det är rullande start så själva startlinjen är efter första vänsterkurvan.
Dunk dunk dunk nästan överröstade Mustangen. Hjärtat på högvarv och precis den bästa känslan i världen när man vet att nåt häftigt ska ske.
Flaggorna viftade och jag stack iväg, eller startade i alla fall. Just acceleration är inte denna bils styrka. Annan utväxlning behövs.
Full fart förbi startlinjen och fortsatte framåt. Massor av människor. Runt 8-10 tusen räknade de med och givetvis så nära vägen som möjligt.
Första sträckan innan gruset kunde jag hyfsat bra så man kunde stå på lite. Men i upphetsningen så glömde man vissa patier. Gick dock bra med lite däckskrick i en del kurvor.
Gruset kom farande emot och vips så var det rally igen. Bakvagnen ville köra om på många ställen och framvagnen envisades med att peka mot stupen och bergsväggarna.
Men man förskte hitta fäste på rullgruset. De har sprutat nåt medel som binder grus och dessa försökte jag hitta. Där är det riktigt bra fäste. Mustangen och jag vinglade fram, med mycket rallysväng, till asfaten igen. Då var det bara att stampa i boten igen. Upp mot den övre delen av banan. Denna är rolig om man bortser från den blåa himlen som finns bredvid vägen.
Börjar med en hårnål och sedan är det en bra sväg där man kan hålla fart. MEn det hade jag ju glömt i just denna stund. Kom fram till den kurvan, smög runt och insåg att istället för ettan kunde jag kört på trejan. Bara att sätta fart igen. Men sedan gick det bättre. Lite missar av apex, och att hålla ut till kanterna är lite mentalt svårt med ett stup på 2000 feet precis bredvid.
Mer hårnålar och en massa andra kurvor. Totalt är det ju 156 kurvor så det blir lite rattande. Jim hade ägnat torsdagsnatten åt att sätta in servostyrning i sin bil men jag körde fortfarande med manuellt. Behövs en Arnold för att ratta denna. Bredsladdar i kurvorna och det kändes som att man närmade sig toppen. Kanske mest för att nu flög fåglarna nedanför mig.
En hårnål till vänster med en bajamaja som apex och sista hårnålen åt höger sedan är det bara en snabb vänster upp förbi mållinjen. Kom faktiskt in i tvåan på denna sträcka.
Förbi flaggan skrikandes och antagligen en tår i mitt väldigt dammiga ansikte. Rutorna måste vara nere när man kör. Snabbt på bromsen för framför är det ett par väldigt stora stenar som ska hinda frolk från att köra av igen. En motorcykel som inte stannade tan hamnade i bocken med diverse åkommor.
Parkerade och hoppade ut, studsade lite och var väldans glad och anfåd. Gympa på 14110 fots höjd är igen bra. Men där var vi äntigen på toppen av berget och som vi kände det världen.
Vintage bilarna, alla 15 tror jag, droppade in en och en och till slut var vi samlade.
Tyvärr fanns det inga tider där uppe så ingen visste vad vi hade kört på.
Men då dök en TV-kille upp och sa till Keith Davidsson, 2010 års vinnare, att han hade slagit rekordet i Vintage klassen. 12:45 körde han på. Nästan en minut snabbare än året innan. Där ser man vad lite ny asfalt kan göra, och 200 hästar till, nya däck och träning av kurvor.

Vi andra var ite mer blygsamma och hamnade på andra sidan av 12 minuter. Inofficiellt tror jag att jag hamnade på 14:18 0ch Jim på 14:48. Bob vet jag inte men nånstans på 13 och Jess, trots att han gjorde en 360, hamnade på 13:20. Mocket hade problem. Så det ser ut som att jag kom på en 5 plats i vår klass av 7. Men som sagt, vi överlevde, kom upp och hade en fantastiskt rolig körning.
Efter detta var det en väntan till ca 19:00 innan vi kunde köra ner. Var problem i många klasser med en del avåkningar som gjorde att det drog ut på tiden.
2 motorcyklar krachade tydligen allvarligt och de hamnade på sjukhuset med tydligen allvarliga skador. Inte bra.
Den berömda 10 minutersgränsen föll, vilket inte är förvånande. Men dock endast med 9 sekunder. Tajima aka Schreek hade problem med sin monsterbil men tror att han fortfarande har rekordet. En del andra monsterbilar kom inte förbi startlinjen. Bilen med 1300 häsar blåste motorn 1 sekund efter start. Nån annan blåste efter halva sträckan. Mycket problem med de bilarna.
Som sagt en fantastiskt riktit bra dag på berget. När vi kom tillbaks till depån var det mat och faktiskt ett par öl som satt fint. Skulle ju bara köra till hotellet sen så det gjorde inget.
Martina protesterade som den godhjärtade moraliska människan hon är. Men jag som är svart som synden när det gäller öl fick allt släppa till lite.
Vi lyckades vara av berget 21:00 och kom till hotellet en halvtimme senare. En lång dag!
Lite mat och sedan var det bara att knoppa in.
Sova länge.

Det skulle varit en film här men överföringen tar ca 2 timmar till. Den kommer imorgon hopaps jag. Titta in igen.
Martina o jag fortsätter vår USA tripp nu med massor av Grand Canyon, Vegas, 101:an, Death Valley, hästar, Hollywood och allt annat vi kan hitta på. Många mileskvar innan vi flyger hem.
Mustangen lämnade vi tillbaka till Bob imorse. Var trist för det var en riktigt rolig bil att köra. En starkare motor och annan utväxlning så är det perfet.
Kristian du har en bra bil framför dig.

Så så här är det på denna sidan av världen. Grabbar och de tjejer som kör bil: Satsa ett år på att köra detta lopp. Ni kommer inte att ångra er. De människor man träffar gör det hela värt det, och sedan en körning utanför allt annat är bara en fantastisk kombination. Så hör av er så götr vi en kombinerad satsning nästa år.

För jag ska dit och Martina är kartis!
Må gott, det gör vi.

4 kommentarer:

  1. Grattis, mycket bra jobbat. Låter fantastiskt spännande och nervöst. Den där ölen lät grymt god ;-).
    Njut på nu med en helikopter tur över Grand Canyon.

    Saknar er och bamse kram
    Stefan

    SvaraRadera
  2. Coooooooooolt! Du är kungen!

    SvaraRadera
  3. Tack för att du väcker drömmen :-) Per

    SvaraRadera
  4. WOW! Jag kände mig som den lilla pojke som precis fått sin första motortidning när jag läste detta. Underbart! Oj vad jag vill se bilder. Ska kanske åka med nästa år... kanske inte köra men dricka öl med dig & Stefan ;)

    SvaraRadera