Vi är klara och glada

Lite sent med det här inlägget. Tävlingen slutade i torsdags, 27/10, men något Internet i Zacatecas blev det inte. Dessutom sparkade åsnan till rätt rejält framåt natten där.

Först en liten återblick.

Los Vikingos to fast in Mexico from Los Vikingos on Vimeo.
When in hurry, do not drive. Take it slow and you will make it.

Efter den åkturen så var det ju motorbyte dag 5 som vi hann med också. Blev en del tidsspill där

Hela dag 7 var som en dans på törnrosor. Det finns inget värre än att bara ha en dag kvar att köra. Varje ljud, kurva eller annat är ett monster som ska stoppa bilen på något sätt.
Vi körde på som vi brukade och kom säkert fram till service. Inga problem med bilen och det var nästan så att ingen fick vara i närheten av bilen för att inte störa eller peta på något. Nervöst alltså.

Iväg till sista sträckan i La Bufa. Då hade vi redan kört ena hållet och skulle bara köra tillbaka de 16 kilometrarna fartsträcka till Zacatecas. Snacka om att hjärtat bultade och att man var på helspänn.
Och mycket riktigt, i en högersväng går det snabbt så vi kör av. Många tankar som for igenom skallen innan vi träffade, grusplanen som dök upp framför oss!!!!! En snygg inbromsning framför en parkerad bil och så bara snurra runt och fortsätta på vägen. Missade säkert en del sekunder där di bilen bakom han köra om, men lyckan över att vara på väg överspeglade allt annat. Detta var antagligen enda stället i hela La Bufa som man kan köra av på ett säkert ställe. Övriga platser hade varit godnatt.


Los Vikingos! Again, but no worries from Los Vikingos on Vimeo.
As always, do not stress the last section of a rally. It will only turn a great day into a bad day.
But for us it didn't turn out that bad. We still made it and got our fourth place.

Så det var en mycket glad förare, och säkert också kartis med blöta brallor, som rullade in under målbågen i Zacatecas.

Efter det var det bara att parkera bilen på gatan, öl i handen och så var den kvällen planerad. Runt 8 körde Anders ner bilen i garaget och vi fortsatte på den inslagna vägen. Blev ombyte från dräkt till civila kläder innan åsnan slog till men sedan var det utskjut.

Så på det stora hela får man säga att med en 4 plats i klassen av 35 startande bilar gick det riktigt bra. Totalt blev det en 15de plats av 112 bilar. Vi är nöjda.

Nu sitter man här hemma i Stockholm och väntar på att bilen ska komma hem från Mexico. Det har varit en lång tid med mycket åka så en välbehövlig renovering behövs. Inte minst att rätta till karossen, fixa drivlina och antagligen allt annat.
Men redan sitter den lilla dj-len på axeln och ropar in i det oskyddade örat om alla roliga lopp och tävlingar som finns och väntar på Los Vikingos.
Detta var ju sjätte gången och med intentionen att vara klar i Mexico, men det börjar suga i tarmen igen.

Vi får se!

We're out, we're in, we're out, we're in

Dag 5! vad ska man säga om den. Vi startade från Morelia på morgonen. Bilen perfekt och vi med. Mill Cumbres igen. Detta underbara och gröna område i bergen där vi alltid kör.
3 snabba roliga sträckor som vi tog i en rasande fart. Lyckades till o med köra 1 sekund saktare än Matte på första sträckan.
Vi var nöjda. Efter det var det dags för service. Tyvärr tog turen slut där. Vid ett rödljus brakade plötsligt motorn till och stannade. Ett snabbt konstaterande sa oss att det var kört. En brandbil stod bredvid och de ringde en bärgare. Kom och det var att åka bärgningsbil till service. Jag på flaket i Falcon och Kristian i bärgaren för att visa vägen!!!
5 mil till service och när vi kom dit toga mekarna snabbt hand om bilen. Enda alternativet var att byta motor. De satte igång och 5 timmar senare var de klara. Vi satte kurs mot Guanjuato och en natts sömn. Hade ju missat måltiden nu så det var inte lönt att åka till nåt torg. Tog taxitricket till hotellet och Kristian åkte till förarmötet som skulle starta kl. 8. Nu var kl 11. Han kom dit medan de satt och åt. Efter ett tag blev det det vanliga snacket om säkerhet o dylikt. Många krascher i år. Inget pris till oss men Kristian pratade ner morgondagens startposition fån 78 till 15 plats. Lysande jobb.

Dag 6 kom och nu var det dags att ta sig till Aguacalientes. 5 fartsträckor på morgonen med nya, eller rättare sagt gamla motorn. Alltid nervöst men som vanligt hade mekarna gjort ett fantastiskt jobb. Vi tutade på och körde som vi brukade, fast lite saktare och mer ostadigt. Det ser man vad en bil med sned ram och trött motor kan påverka.
Service och inte direkt nåt att fixa till. Lite värmeproblem det var allt. Och däcken började visst ta slut.
Vi startade igen. 2 snabba sträckor och sedan iväg till Nascar banan för lite ovalkörning. Kändes sådär då varken däck bil eller annat var anpassat för det. Men vi tog oss igenom.
In till staden efter lite dålig räkning av mig av våra tider. 15 minuter och vi skulle köra 20km för att undvika strafftid. Tror vi passerade vissa bilar i 180 mitt inne i stan, påhejade av poliser. Men vi han med ca 15 sekunders marginal. Ännu en medalj och målöl. Ibland känns livet rätt bra.
Hotell och sedan dags för förarmötet. Vi åkte iväg men jag muttrade hela tiden då det alltid är ett slöseri med tid. Kristian är däremot mera social och vill vara med på dessa. Efter 15 minuter tog jag en taxi hem. Varken tider eller pratande hade kommit igång. Inte en chans att få ett pris heller med en trött bil.
Kristian stannade, mest för matens skull tror jag, och väntade till det bistra slutet.
Själv tog man en öl med mekarna och Walter innan dags att sätta sig här och skriva.
Mekarna tycker att våra däck börjar ta slut nu. Inte utslitna kanske men det ramlar av lite gummi då o då. Bara gamla begagnade kvar nu som vi ska ha imorgon. Är en lite tripp på 30 mil då.

Vilken glädje och förvåning när Kristian steppar in efter avslutat möte med ett tredjepris i handen. Vi hade alltså lyckats bättre än många andra. Visade sig att många hade missat helt hur man skulle köra de 8 varven på banan och fått maxtid istället. Perfekt och ett bevis på att man måste ha en Kristian med sig.

Nu ska jag knoppa innan jag ramlar av stolen. Sista dagen imorgon och mycket spännande. Antar att det inte blir något bloggande på kvällen då för vi har en träff med åsnan och det slutar aldrig bra.
Vi höres

Dag 4, mer än hälften klart

Tiden springer iväg. Nu har vi klarat av dag 4. Inte utan dramatik här heller.
5 fartsektioner idag. Sovmorgon då vi började kl 10men vi hade ändå frukost halv 7 med mekarna. De skulle åka redan halv 8.
Vi tog det lugnare. 'Första sträckan blev inställd då det fanns en massa bilar på vägen. Men som alla förare så tar man detta tillfälle att köra sträckan för att testa olika ingångar och annat. Tyvärr slutade det olyckligt för en bil som frontalkrockade med en mexicansk bil i hög fart. Alla fem är på sjukhuset men det handlar tydligen mest om brutna ben av olika slag. Ingen har livhotande skador.

När alla bilar skulle köra därifrån sa de till oss att köra försiktigt och lugnt till servicestället. Framför oss var en Polis med blåljus på som skulle leda oss dit. Tyvärr satte han av i 170km/h hela sträckan på ca 6-7 mil. Så mycket för lugnt.

Vi kom fram och mekarna tittade på bilen som inte ville starta igen. Blev ett reparationsjobb av startmotor och nu går den som en klocka igen. Inga andra problem hade vi då inga fartsträckor körts.
Bilen går annars hyfsat efter vår avkörning. Känns lite som att köra med bara tre hjul. Ibland viktar den över till andra hörnan. Ska bli spännande på snabba sektioner.
Tredje sektionen startade bra. Vi körde på som vi brukar fast lite lugnare. Bilen kändes lite ostadig, speciellt i höger svängar. Andra och tredje sträckan gick bättre så det går att vänja sig med lite övning.
Det gick bra tyckte vi.
Körde till stan, Morelia, o torget som vanligt. Fest och fart.
Väldigt fin gammal stad är det.
Förarmötet gick som vanligt. Starttid 8 men kom igång halv 11. Lalo, chefen, satt o pladdra om säkerhet o att vi måste ta det lugnt och respektera trafikregler. En riktig fantasikille den där när de själv blåser på i 170 var som helst.
Pris blev det inte idag. Vår röda mustang konkurrent tog hem första. Andra gick till en ny bil som inte varit med bland pallplatserna innan. Tredje gick till Matte trots att han kört utan växlar, med hjul som ramlar under bilen, gas som hänger sig eller när han satt ihop växellådan så att alla växlar ligger på andra platser. På nåt konstigt sätt får han ihop skiten ändå. Bra jobbat.
Vi kom på fjärde plats, 5.9 sekunder efter Matte.

Totalt vet vi inte hur vi ligger till. Det här med att ha tider framme funkar inte riktigt. Vi får se.
Lite bilder, film funkar inte med uppkopplingen, sen knoppar jag in. Tidig morgon med många sektioner imorgon, den femte dagen av 7. Men vi kör lugnt nu. Att vara på olycksplatser gör att man känner sig lite mer rädd om sig.
Ta hand om er

Lite bild