Ända sedan frågan kom om jag ville köra Pikes Peak har det varit problem. Någon någonstans vill inte att jag skall göra det. Den ena motgången efter den andra. Och inte är det slut nu heller.
Martina och jag hade en bra morgon med regn och svalt väder. Mysigt på ett höstlikt sätt.
Men vi satte kursen mot Pikes Peak. Lite träning kan ju aldrig vara fel tänkte vi. Kom fram till grinden uppför berget och fick beskedet att det bara var uppet till mile marker 10. Loppet börjar på 8 och slutar på 20. Men det var bar att köra på. Tänkte att det blir lite träning. Resten var avstängt för at det var för mycket snö och dimma!!!!!
Full fart upp med en Martina som satt som på nålar. Fantastisk utsikt och bra fallhöjd.
Vi körde 3 rundor upp och ner och det kändes ungefär som Mil Cumbres fast med bredare vägar.
På väg ner frågade vi om det skulle öppnas mer men de visste inte. Ring senare sa de.
Vi körde o lunchade, och sedan till Starbucks för en kaffe. Mest för att Starbucks har gratis bredband på alla ställen. Perfekt. Kollade lite mail till ingen nytta. Inga nyheter angående bilen.
Ringde Laura men samma sak där. Inget nytt. Fortfarande inget nytt om jag kan skjuta på tech inspektionen. Ringde Anders och han var inne på samma tankar som jag. Börjar bli mycket svårt att hinna med nu.
Martina o jag körde tillbka till berget ch nu hade de öppnat till Mile marker 13. Perfekt för då kan man köra grusvägen med. Mycket lerigt efter allt regnande och snöande men skoj som bara den. Martina var dock av en liten annan uppfattning inan vi blev vana. Det är faktiskt svårast att köra nerför. Efter ett par tre leriga turer där fick vi besked på att det var öppet till Mile marker 16. Vi tog den sträckan med men det var bara dimmigt och med snö på vägen. Lugnt o sansat alltså.
Tillbaka på hotellet var det samma visa. Ringa, maila och bara dåliga besked. Ringde verkstaden som skulle hjälpa till och ställa in bilen men han kunde inte göra nåt utan en bil!!
Ringde ett par andra killar men ingen hade nåt att komma med.
Då mailade verkstadskillen och sa att han kände en kille i Colorado Springs som hade en massa Fordar, Bob Hill. Ring honom sa han. Sagt o gjort. Ringde och berättade men den endea bil han hade som fungerade och var klar var den han själv skulle mtävla med och en annan som en Australiensare kommit och köpt till loppet. Så tyvärr. Då var proppen och humöret ur oss och man ville bara fälla en tår. Allt jobb, alla pengar, allt slit till ingen nytta.
Då ringde telefonen på hotelet och det var Bob Hill Han hade ju en Mustang stående utan helbur som kanske kunde bli klar imorgon lunchtid. Snacka om att vi hoppade på den. Vi tog bilen, slog in adressen lite snabbt i Daisy, vår GPS, och körde på. En halv timme dit. Perfekt. Full fart och när vi närmade oss och insåg att detta var helt fel, kollade vi adressen vi slagit in. När vi tryckt på gatan i listan av gator hade nästa gata valts!!!!! Snabbt slog vi noggrant in den rätta adressen och vips var vi på väg in till stan igen. Ca en halvtimme skulle det ta. Perfekt, en timme sena tänkte vi och Bob skulle hem till frun o äta. Det värsta var att vi hamnade ca 2 kvarter bakom hotellet.
Men vi var där. Och i hans verkstad med 5 mer eller mindre färdiga Mustanger av alla slag och ca 10 karosser stod en röd mustang som vi kunde hyra. Bob och Jim skulle sättya i en båge o lite annat till lunchimorgon tisdag. Samma dag som besiktning.
Givetvis slog vi till. Så nu har vi en bil. Falcon lär aldrig hinna hit innan 17:00 imorgon ändå.
Hyra av bil funkar som vanligt. Dyrt att hyra o om man krashar så mköper man den.
Blir alltså att ta det riktit lugnt på berget.
Nästa problem är då att all min utrusting ligger i Falconen, Nya saker måste lånas o köpas. Har alla som hjälper till nu så att vi ska få ihop det. Sen ska allt bara igenom registrering o besiktning.
Så det är semester här varje minut, men vi är glada och trötta nu. Efter en fantastisk middag på Rudy's ska vi knoppa nu. Måste bara googla lite utrustning.
Smutsig bil efter en dag på bergetDenna hade ni inte förväntat er på Pikes Peak
Underbart! vilken resa i resan. Ni är tappra. Jag hänger med hela vägen :)
SvaraRadera