Äntligen i Manitou Springs, och spänningen stiger....

Oftast riktigt trevigt att komma till USA. Och speciellt till Denver då det endast tar ca 15-20 minuter att komma ut från flygplatsen.
Väl där hämtar man en hyrbil som i detta fallet blev en Chrysler 300C. Fullmatad med det mesta. Tog mig tre dagar att hitta en bra körställning, och centraldatorn i bilen bestämmer allt annat åt mig.

Kom körande nerför Pikes Peak i fredags och råkade komma åt nån av de 20 knappar som finns på ratten. Plötsligt strömmade Kal P Dal ut or högtalarna!!!! Lite förvånad blev man allt. Bra bil som vet vad man tycker om.
Visade sig att den laddningskabeln jag använde synkade alla mina låtar till bilstereon. Ibland fungerar teknik.

Men inte alltid.
Hade första testdagen i lördags. En tidig morgon där man är på berget kl 4 på morgonen långt innan solen går upp. Vi trailade bilen dit för enkelhetens skull.
Todd har fixat o donat för att få bilen i samma skick som innan. Och den såg så ut.
Förarmöte och lite förgasarjustering så drog jag iväg på första rundan. Från startlinjen till strax nedanför Glen Cove, som det heter, ca 5 miles.
Tog det sakta eftersom det var första gången bilen rörde på sig ordentligt sedan augusti. Strax efter start konstaterade jag att det var nåt fel med växellådan. Kunde bara köra i ettan och tvåan. Visade sig dock att jag startat på trean och körde på fyran!!! Man är nybörjare varje dag.
Efter jag kom på det testade jag lite kurvtagning och broms. Lite problem med styrningen då den inte gick tillbaka utan fastnade i svängt läge. Fick tvinga lite så gick det. Annars var det bara att köra. Acceleration som en galning var det. Antagligen därför jag kom upp i övervarv på den korta rakan som finns. Men med lite höjning av varvskyddet till 7400 ska det lösa sig. Maxfart lägger vi på ca 170-180km/h. Längre sträckor finns det inte.
Kom ner igen och då var det en kille från organisationen som var framme och pratade. Folk tyckte vi rök mycket och det visade sig vara rätt. Vi droppade växellådsolja precis på avgasröret. Efter mycket torkande visade det sig vara en packning som läckte.
Tjatade in oss att testa att köra igen och lovade att det var bara droppar som kom väldigt sporadiskt.
Tiden på första rundan var 5:08 nånting. Fjärde bästa på den rundan.
Upp till start igen. Gasa på med rätt växlar och kan bara säga att man måste växla snabbt för att hinna med. Styrning fungerade perfekt och hela bilen kändes lysande. Lite understyrning ibland. ÄR inte riktigt så kaxig än att jag gasar på för att korrigera det. Efter ca 60% av sträckan börja det lukta olja/kylvatten. Alla mätare såg perfekta ut och inget kokande eller annat. Dock drog jag av rejält och hasa mig mot mål. Väl där så forsade allt kylarvatten ut. Men ingen kokning för att när jag kände på vattnet var det kallt???

Lyfte uven och kunde bara konstatera att det var hål på kylaren. Såg inget men vattnet rann ut. Kollade på fläkten och såg att det saknades ett blad. Drog slutsatsen att bladet hade slungats in i kylaren och gjort hål.
Fick vackert vänta tills dagen var slut innan Todd kunde hämta mig. Lite roligt att se alla bilar komma runt kurvan till mållinjen.
Sebastian Loebs bil såg ut som ett magnettåg. Inte en rörelse eller nåt utan bara följer underlaget. Vissa andra såg ut som att de bara använde 2 hjul åt gången.
Den rundan slutade på 5:09.

Sebastian som är en duktig kille men en bra bil och ca 50 man runt honom som fixar allt, körde på 3:35 som snabbast. Tror att andra man var över 4 minuter. Tur att vi är i olika klasser.

Trist dag som var över, ca 9:30 på morgonen! Vi for ner och skruvade sönder bilen. Packningen var mycket riktigt mosad. Men det mest intressanta var kylaren. Fläktbladet har antagligen ramlat bort tidigare. Med obalans i fläkten har fläkten legat och skavt på 3 kylarrader som till slut började läcka. Helt omöjligt att se om man inte tog bort fläkten. Och fläkten, elfläkt alltså, startade jag bara när jag startade en körning. När vi bara justerade motorn behövde vi den inte så obalansen har funnits.
Tyvärr så är det ju så klart en ganska speciell racingkylare som vi la åtskillig tid på att försöka laga. Det sista vi gjorde var att täppa igen kanalerna med epoxi och klämma ihop dem. Det fick torka över natten och vi åkte till berget imors med kl. 3 för att köra. Testa hade vi inte kunnat då de flesta hotellgäster misstycker om man startar och kör en V8 i femton minuter utanför deras rum.
Så test fick vi göra på berget och det såg lovande men till slut så läckte det igen. Vi tog beslutet at ställa in dagens körning då vi inte vill få dåligt ryckte med en bil som läcker alltid och förstör för de andra. Det finns redan en kille i MSLS som kallas Läckan och vill inte bli som honom.
Kylare på väg och resten är fixat. Testrundor med hyrbilen blir det varje dag ca 3-5 gånger. De flesta kurvor sitter nu.

Alltså blev detr endast 2 rundor på helgen. MEN det viktigaste är att vi sorterat ut en del problem som skulle blivit svåra att hantera under raceveckan. Besviken men positiv alltså. Bilen känns bra och vi är laddade.

Angående Sebastian kan man säga så här. Rekordet på hela banan ligger på 9:46 från förra året. Sebastian eller rättare sagt Peugeot som står bakom honom, hyrde hela banan fredagsmorgon och körde en runda på 8:27.
Täving???? tror inte det längre. Ren uppvisning från en bra förare och en bra bil som pekar finger åt alla semi amatörer som brukar köra här.
Säger det igen, tur att man inte tävlar i den klassen.

Tills vidare i ett regnigt, hagligt, soligt, varmt, brandhärjat Mantitou Springs och Pikes Peak.