Los Vikingos Racing

Vi är klara och glada

2011-11-02T19:57:00.000+01:00

Lite sent med det här inlägget. Tävlingen slutade i torsdags, 27/10, men något Internet i Zacatecas blev det inte. Dessutom sparkade åsnan till rätt rejält framåt natten där.

Först en liten återblick.

Los Vikingos to fast in Mexico from Los Vikingos on Vimeo.
When in hurry, do not drive. Take it slow and you will make it.

Efter den åkturen så var det ju motorbyte dag 5 som vi hann med också. Blev en del tidsspill där

Hela dag 7 var som en dans på törnrosor. Det finns inget värre än att bara ha en dag kvar att köra. Varje ljud, kurva eller annat är ett monster som ska stoppa bilen på något sätt.
Vi körde på som vi brukade och kom säkert fram till service. Inga problem med bilen och det var nästan så att ingen fick vara i närheten av bilen för att inte störa eller peta på något. Nervöst alltså.

Iväg till sista sträckan i La Bufa. Då hade vi redan kört ena hållet och skulle bara köra tillbaka de 16 kilometrarna fartsträcka till Zacatecas. Snacka om att hjärtat bultade och att man var på helspänn.
Och mycket riktigt, i en högersväng går det snabbt så vi kör av. Många tankar som for igenom skallen innan vi träffade, grusplanen som dök upp framför oss!!!!! En snygg inbromsning framför en parkerad bil och så bara snurra runt och fortsätta på vägen. Missade säkert en del sekunder där di bilen bakom han köra om, men lyckan över att vara på väg överspeglade allt annat. Detta var antagligen enda stället i hela La Bufa som man kan köra av på ett säkert ställe. Övriga platser hade varit godnatt.

Los Vikingos! Again, but no worries from Los Vikingos on Vimeo.
As always, do not stress the last section of a rally. It will only turn a great day into a bad day.
But for us it didn't turn out that bad. We still made it and got our fourth place.

Så det var en mycket glad förare, och säkert också kartis med blöta brallor, som rullade in under målbågen i Zacatecas.

Efter det var det bara att parkera bilen på gatan, öl i handen och så var den kvällen planerad. Runt 8 körde Anders ner bilen i garaget och vi fortsatte på den inslagna vägen. Blev ombyte från dräkt till civila kläder innan åsnan slog till men sedan var det utskjut.

Så på det stora hela får man säga att med en 4 plats i klassen av 35 startande bilar gick det riktigt bra. Totalt blev det en 15de plats av 112 bilar. Vi är nöjda.

Nu sitter man här hemma i Stockholm och väntar på att bilen ska komma hem från Mexico. Det har varit en lång tid med mycket åka så en välbehövlig renovering behövs. Inte minst att rätta till karossen, fixa drivlina och antagligen allt annat.
Men redan sitter den lilla dj-len på axeln och ropar in i det oskyddade örat om alla roliga lopp och tävlingar som finns och väntar på Los Vikingos.
Detta var ju sjätte gången och med intentionen att vara klar i Mexico, men det börjar suga i tarmen igen.

Vi får se!

We're out, we're in, we're out, we're in

2011-10-27T07:52:00.000+02:00

Dag 5! vad ska man säga om den. Vi startade från Morelia på morgonen. Bilen perfekt och vi med. Mill Cumbres igen. Detta underbara och gröna område i bergen där vi alltid kör.
3 snabba roliga sträckor som vi tog i en rasande fart. Lyckades till o med köra 1 sekund saktare än Matte på första sträckan.
Vi var nöjda. Efter det var det dags för service. Tyvärr tog turen slut där. Vid ett rödljus brakade plötsligt motorn till och stannade. Ett snabbt konstaterande sa oss att det var kört. En brandbil stod bredvid och de ringde en bärgare. Kom och det var att åka bärgningsbil till service. Jag på flaket i Falcon och Kristian i bärgaren för att visa vägen!!!
5 mil till service och när vi kom dit toga mekarna snabbt hand om bilen. Enda alternativet var att byta motor. De satte igång och 5 timmar senare var de klara. Vi satte kurs mot Guanjuato och en natts sömn. Hade ju missat måltiden nu så det var inte lönt att åka till nåt torg. Tog taxitricket till hotellet och Kristian åkte till förarmötet som skulle starta kl. 8. Nu var kl 11. Han kom dit medan de satt och åt. Efter ett tag blev det det vanliga snacket om säkerhet o dylikt. Många krascher i år. Inget pris till oss men Kristian pratade ner morgondagens startposition fån 78 till 15 plats. Lysande jobb.

Dag 6 kom och nu var det dags att ta sig till Aguacalientes. 5 fartsträckor på morgonen med nya, eller rättare sagt gamla motorn. Alltid nervöst men som vanligt hade mekarna gjort ett fantastiskt jobb. Vi tutade på och körde som vi brukade, fast lite saktare och mer ostadigt. Det ser man vad en bil med sned ram och trött motor kan påverka.
Service och inte direkt nåt att fixa till. Lite värmeproblem det var allt. Och däcken började visst ta slut.
Vi startade igen. 2 snabba sträckor och sedan iväg till Nascar banan för lite ovalkörning. Kändes sådär då varken däck bil eller annat var anpassat för det. Men vi tog oss igenom.
In till staden efter lite dålig räkning av mig av våra tider. 15 minuter och vi skulle köra 20km för att undvika strafftid. Tror vi passerade vissa bilar i 180 mitt inne i stan, påhejade av poliser. Men vi han med ca 15 sekunders marginal. Ännu en medalj och målöl. Ibland känns livet rätt bra.
Hotell och sedan dags för förarmötet. Vi åkte iväg men jag muttrade hela tiden då det alltid är ett slöseri med tid. Kristian är däremot mera social och vill vara med på dessa. Efter 15 minuter tog jag en taxi hem. Varken tider eller pratande hade kommit igång. Inte en chans att få ett pris heller med en trött bil.
Kristian stannade, mest för matens skull tror jag, och väntade till det bistra slutet.
Själv tog man en öl med mekarna och Walter innan dags att sätta sig här och skriva.
Mekarna tycker att våra däck börjar ta slut nu. Inte utslitna kanske men det ramlar av lite gummi då o då. Bara gamla begagnade kvar nu som vi ska ha imorgon. Är en lite tripp på 30 mil då.

Vilken glädje och förvåning när Kristian steppar in efter avslutat möte med ett tredjepris i handen. Vi hade alltså lyckats bättre än många andra. Visade sig att många hade missat helt hur man skulle köra de 8 varven på banan och fått maxtid istället. Perfekt och ett bevis på att man måste ha en Kristian med sig.

Nu ska jag knoppa innan jag ramlar av stolen. Sista dagen imorgon och mycket spännande. Antar att det inte blir något bloggande på kvällen då för vi har en träff med åsnan och det slutar aldrig bra.
Vi höres

Dag 4, mer än hälften klart

2011-10-25T06:21:00.000+02:00

Tiden springer iväg. Nu har vi klarat av dag 4. Inte utan dramatik här heller.
5 fartsektioner idag. Sovmorgon då vi började kl 10men vi hade ändå frukost halv 7 med mekarna. De skulle åka redan halv 8.
Vi tog det lugnare. 'Första sträckan blev inställd då det fanns en massa bilar på vägen. Men som alla förare så tar man detta tillfälle att köra sträckan för att testa olika ingångar och annat. Tyvärr slutade det olyckligt för en bil som frontalkrockade med en mexicansk bil i hög fart. Alla fem är på sjukhuset men det handlar tydligen mest om brutna ben av olika slag. Ingen har livhotande skador.

När alla bilar skulle köra därifrån sa de till oss att köra försiktigt och lugnt till servicestället. Framför oss var en Polis med blåljus på som skulle leda oss dit. Tyvärr satte han av i 170km/h hela sträckan på ca 6-7 mil. Så mycket för lugnt.

Vi kom fram och mekarna tittade på bilen som inte ville starta igen. Blev ett reparationsjobb av startmotor och nu går den som en klocka igen. Inga andra problem hade vi då inga fartsträckor körts.
Bilen går annars hyfsat efter vår avkörning. Känns lite som att köra med bara tre hjul. Ibland viktar den över till andra hörnan. Ska bli spännande på snabba sektioner.
Tredje sektionen startade bra. Vi körde på som vi brukar fast lite lugnare. Bilen kändes lite ostadig, speciellt i höger svängar. Andra och tredje sträckan gick bättre så det går att vänja sig med lite övning.
Det gick bra tyckte vi.
Körde till stan, Morelia, o torget som vanligt. Fest och fart.
Väldigt fin gammal stad är det.
Förarmötet gick som vanligt. Starttid 8 men kom igång halv 11. Lalo, chefen, satt o pladdra om säkerhet o att vi måste ta det lugnt och respektera trafikregler. En riktig fantasikille den där när de själv blåser på i 170 var som helst.
Pris blev det inte idag. Vår röda mustang konkurrent tog hem första. Andra gick till en ny bil som inte varit med bland pallplatserna innan. Tredje gick till Matte trots att han kört utan växlar, med hjul som ramlar under bilen, gas som hänger sig eller när han satt ihop växellådan så att alla växlar ligger på andra platser. På nåt konstigt sätt får han ihop skiten ändå. Bra jobbat.
Vi kom på fjärde plats, 5.9 sekunder efter Matte.

Totalt vet vi inte hur vi ligger till. Det här med att ha tider framme funkar inte riktigt. Vi får se.
Lite bilder, film funkar inte med uppkopplingen, sen knoppar jag in. Tidig morgon med många sektioner imorgon, den femte dagen av 7. Men vi kör lugnt nu. Att vara på olycksplatser gör att man känner sig lite mer rädd om sig.
Ta hand om er

Lite bild

2011-10-24T15:41:00.000+02:00

Dag 2 o 3 med dramatik

2011-10-24T06:47:00.000+02:00

Då ska vi se. Det glev ingen uppdatering igår då internet inte fungerade. Kändes rätt bra ändå eftersom man kunde knoppa in hyfsat tidigt. Typ 12.
Men desto mer idag. Vi börjar från början.

Dag 2 började som alla dagar. Vi vaknade tidigt i Oaxaca, åt frukost och sedan iväg till starten. Taxitricket fick tjänstgöra igen. Uppställning och väntan på start. Vi hade startplats 9 tror jag. Mycket bra om vi får säga det själv.
Totalt 10 sektioner denna dag varav 8 var fartsektioner. Som vanligt hade mekarna gjort ett fantastiskt jobb med att återställa Falcon till ett ännu bättre skick än dagen före. Vet inte hur de gör men allt blir bara bättre o bättre med bilen under denna veckan. Den farten vi höll på vissa sektioner i de kurvorna är inte att rekommendera.
Vi startade och det gick riktigt bra. Första fartsektionen tog vi det lugnt. Sedan ökade vi hela dagen. Service fixades utan allt för stora saker. Vår fina silvertejpslock över framhjulslagret fungerade ypperligt. Läckte inte alls. Denna dag har vi alltid torgfest i Teuhacan. Hur mycket människor som helst.
Målgång i Puebla efter mycket köande. Fest på torget där med. Alltid lika roligt att skriva autografer och fotograferas. Mekarna tog bilen och gjorde en helservice. Kristian o jag åkte till förarmötet som var innehållslöst idag med. Enda positiva var att vi fick ett andrapris igen. Hade faktiskt siktet på första plats, men det finns en differens mellan våra tider och domarnas tider. Denna diskuteras just nu, alltså dag tre på natten, med domarna och Kristian.
Men pallen var det i alla fall och vi var nöjda. Totalt vet vi inte hur vi ligger till men vi kämpar om tätplatsen. Matte är stark och en Mustang med nr 390 är också stark.

Dag tre var från Puebla till Queretaro. Började 8 som vanligt. Först var det en transport på 15 mil till första fartsträckan. 5 km på hala vägar. Tog det väldigt lugnt där. Sträckan efter var på 15km och på i stort sett enfiliga vägar med 180 graders kurvor. Inga roliga sträckor. Efter det var det transport igen. Denna gång 27 mil. Trist o tråkigt. Dessutom körde vi fel ett par gånger som inte gjorde det roligare. Och inte att glömma bort är det fartgupp som dök upp från ingenstans och slog till oss. Ingen jätteflygtur men en liten blev det allt. Service på Freixnet fabriken som gick alldeles enkelt. Inte mycket med bilen utan den fungerade perfekt, trots fartgupp. Bromsen tog lite långt nere och baken var lite hal men annars inget direkt.
Full fart till nästa fartsträcka och den gick riktigt bra. 4 sträckan den dagen började lysande med och vi körde på för fullt. Fina vägar som gick upp o ner och med massor av olika snäva kurvor i bergen.
Tyvärr var det just det, upp o ner i bergen. Kom efter en vänster 1 nerför till en höger 3 med alldeles för hög fart. Försökte få till det men slutade med att vi stod uppe på sidan av slänten/klippan. Inga skador på oss men bilen satt fast. Kunde inte få loss den. Var bara att ställa sig vid vägkanten och få folk att sakta ner och vänta tills alla passerat. Typ 90 stycken. Tog ett tag men efter ett tag kom sweepern och de drog loss oss. En snabb koll av allt och det såg bra ut, förutom att framhjulen pekade lite åt olika håll. Vi satte oss och körde försiktigt iväg. Kändes fint. Full fart mot sista fartsträckan. Den var tyvärr redan avslutad. Vi fick istället köra de sista 10 milen till stan för att inte missa målgång. Upp i stadiga 140-160 och parera med ratten. Vi klarade målgången och hade bara förlorat 2 sektioner den dagen. Ingen aning vad det gör på resultatet men inget bra i alla fall.
När vi kom fram till mekarna tog de sig en titt och gick igenom vad som skulle kollas o fixas. Tyvärr lite mer än bara styrning kom de fram till. Verkar som att bilen fått sig en riktig smäll och behöver mycket kärlek för att komma till sin rätt igen. Dock inget vi kan göra här. Men vi har 4 dagar kvar att köra så bilen blir i kördugligt skick igen. Vi får satsa på att andra också får problem under dessa sista dagarna.

Andra saker som hänt under dagen är de vanliga krascherna plus en riktigt otäck en med en Mustang på taket och intryck bur. Fick dock höra att de klarat sig utan allvarliga skador.
Peter o Hans fick ett andrapris för sin körning idag. Första priset gick till 390 mustangen. Matte var inte med på listan idag. Vet dock inte varför.

Så detta är läget i Mexico. Vi är lite nedstämda men samtidigt glada att det gick bra ändå. Vi kan fortfarande kämpa om pallplats och det kommer vi göra.
Imorgon är det Mil Cumbres som står på agendan. Alltid lika roligt men vi tar det lugnt där i år.

Vi hörs av igen. Och om ni vill ringa till Kristian så bli inte förvånad om det är en mexican som svarar. Telefon på vift!

Förarmå

Dag 1 avklarad

2011-10-22T07:13:00.000+02:00

Vi är trötta ikväll.

Dag 1 kör vi från Huatulco till Oaxaca.
Började dagen tidigt för att inte missa starten. Hade ju startplats 15. Kom dit, pratade med många, Kristian fixade tidkort och massa annat.
13 sektioner att köra varav 10 st var tävling. Kortaste på 8.12 km och den längsta på 25 km.

Vi körde på som vi brukar och betade av dagen. Bilen kändes riktigt bra och Kristian läste på som vanligt. Roligt och säkert är vår slogan.
Service vid lunchtid och grabbarna hade fixat en bra plats och tog hand om bilen på alla sätt. Vi hade en liten lista som de åtgärdade snabbt. De allvarligaste var nog att startmotorn slutat fungera. Kristian är en riktigt bra puttare och fick stå till tjänst ett par gånger. Kändes dock lite jobbigt när vi skulle vara vid kontrollen 3 minuter senare och bälten, nät, mik, o allt annat ska vara på plats.
Vi åt o drack vatten. Gått åt en hel del vatten idag. Svettats och varit riktigt varma. Tror vi haft som mest 42-43 grader i bilen. Känns lite mer i en hjälm o dräkt.
På det igen efter våra 70 minuters service. Kom ut på vägen o satte fart. Fullständigt vilsna tillsammans med de flesta andra bilar. Visade sig att det hade blivit en del ändringar som ingen sa till om. Men vi hittade till nästa start i tid. Nån sektion blev inställd och sedan var det bara att sätta fart mot Oaxaca för en öl o mys.
Målgång på torget där det fanns åtskilliga tusen mexicaner som alla ville bli fotograferade m,ed oss och få autografer på alla upptänkliga ställen. Lika skoj som alltid. Man har ju en given plats i många mexikanska familjealbum.
Efter ett tag ville man därifrån för att lämna bilen till mexarna. Klockan närmade sig 8 och det var redan mörkt. Tyvärr var vi inlåsta av parkerade bilar, järnbommar o annat. Blev att köra trottoarvägen, mellan några pelare på nåt fint gammalt hus men ut kom vi. Vansinnig trafik så vi var på hotellet halv 9. Grabbarna tog genast hand om bilen och frågade vad som var fel. Allt i framvagnen är löst sa vi. Det klonkar o bankar hela tiden. Känns lite olustigt när man ligger i 180 knyck i kurvorna.
Nästa problem visade sig vara att vi tappat lite delar av bilen. Ett lock till främre hjullagret var borta. Kan vara bra att ha för att hålla kvar fett och slippa få ett skuret lager i år igen.
Svårt att hitta på kvällen här men de fixade med en kaffemugg o silvertejp!!!!
Håller antagligen tills service nästa dag.

Nu har de fixat hela bilen och den väntar på oss imorgon bitti. Alla på väg att sova för ännu en spännande dag imorgon. Kristian låste in sig på toaletten för att plugga kartbok.

Livet i Mexico alltså. Men myggbetten kliar fortfarande. Solen är lite svalare här då vi åkt upp ca 5000 fötter.

Just det jag. Förarmöte var det på kvällen med. Obligatoriskt. Taxi dit och sedan äta, dricka vatten och lyssna på dösnack.

Först var det ju att alla måste vara försiktiga och tänka säkerhet först o främst. Detta säger de efter man hämtat sin tionde GT och håller möte mellan 21 o 24. Vi förlorade antagligen 5 bilar idag. Inga personskador, förutom lite nackont och sårat ego, men desto mer motor o plåtskador. Trist men det händer alltid, speciellt första dagen.
Prisutdelning!! Både Kristian o jag tyckte att det gick bra att köra och att allt flöt på. Inga misstag, förutom ett från mig som vi säkert tappade 3-4 sekunder på.
Det visade sig att vi kom på andra plats i vår klass Historica C. Och dessutom avancerade upp till nionde plats totalt. Inte illa för ett par avdankade gubbar. Mycket på grund av alldeles fantastiska mekar som ser till att allt fungerar. Det är Jonte, Rolle, Magnus o Tim som förtjänar en stor applåd. Och så Kristian som står ut med mig och mitt tjat o gnäll i bilen.
Blåbären med sin nyslipade motor bröt före servicen för att motorn läkte olja, hade inget tryck o säkert fler saker. Men de ska starta imorgon säger de. Vi hoppas.
Den som var först i vår klass var ju Matte Linden. Han kom in 54 sekunder snabbare än vi. Vi hade totaltid idag på 57:37 och han hade 56:43. Bra jobbat där. Formel 1 killen Jochen Mass lämnade vi bakom oss i ett rökmoln. Han fick tydligen nåt problem med motorn. Men tror ändå att vi höll ganska jämna steg med honom.

Massor av bra filmer har vi men med den uppkoppling som vi har tar det för lång tid. Ni får vänta på långfilmen som kommer på en bio nära er.

Sov gott o tänk goda tankar

Kort om resultatet

2011-10-21T05:34:00.000+02:00

Ännu ett bejublat förarmöte avklarat med samma fruklösa innehåll.
Men men men lite skoj ändå.

Det visade sig korrekt att vi var 14 bästa tid med våra 4:06. Men den stora skrällen var nog Matte Linden på 3:58. Tredje snabbaste tiden. Bra jobbat där.

Vi gläds åt att vara snabbare än forne F1 föraren Jochen Mass. Han startar efter oss imorgon. Man ska ta de segrar man får.
Vi startar som femtonde bil då en annan bil blev uppflyttad. Säkerhetsskäl anges alltid för att undvika omkörningar. Matte fick flytta ner till 6 startande. Finns en viss logik i det hela. Dock inte för Steve som kom på plats 41 i kvalet men startar som 66 bil. Inte helt nöjd kille.

Nu har vi även packat väskan och gjort oss klara för avfärd imorgon tidigt. Start är kl. 08:37:00. Mekarna åker redan 6 för att hinna före alla tävlande. Annars är de bakom hela dagen o kan inte göra servicen halvvägs.

Glöm inte kolla filmen i förra inslaget
Vi hörs o ses. Dags att natta

OK lite bilder när vi jobbar med.
Den första som gissar vems de är får en tröja!!!

Kvaldagen, men lite annat innan

2011-10-21T00:39:00.000+02:00

Den stora dagen, första alltså.

Men hittade lite stämningsbilder från resan ner som jag lägger upp först.

Som sagt, idag var det kval på morgonen. Vi skulle samlas 8:00-8:45 i parken där de flesta mekade. Kl 9:00 började körningen till första sträckan. En fingerad transportsträcka alltså. Mexarna hade gjort det lätt för sig denna dag och sa att alla skulle starta i ordning efter bilnummer. Alltså bil 101 först upp till bil nr 476.
Bil 101 körs av en trevlig kille som heter Ralph. En jätte Lincoln vinylad i rostig vinyl. Som Ralph sa "detta är enda gången jag har varit först i Carreran". Och så rätt han hade. Vi med start nummer 362 skulle starta som 36 bil, blåbären som 31 och Matte Linden som 64. Tyvärr är min kära konkurrent Bill Shanahan inte med i år.
Vi drog iväg i hettan, ca 41 grader med hjälm o dräkt. Fort gick det som bara den. Kristian läste noter så att svetten stänkte på mig. 8.12 kilometer var fartsträckan. Kort o bra. Vi körde på 4 min 6 sekunder. En bra tid tyckte vi och är nöjda. Full fart tillbaka till hotellet för ett dopp i vattnet.
När vi var framme blev det ju en massa prat med andra och jämföra tider. Blåbären körde på 4:17, Matte vet vi inte. Inofficiellt av deras hopsnickrade lista kom vi på 14 plats av alla. Men som sagt, vi får se under förarmötet ikväll hur det ligger till. I alla fall bland den övre tredjedelen vilket är bra. Längre bak är det många nybörjare som inte vet hur de ska göra och ofta blir det problem i starter.

Tyvärr var det en bil som läkte olja efter en stor del av sträckan. Resulterade i att 3-5 bilar spann av och blev mer eller mindre trasiga. Får nog höra hur det gått för dem ikväll med.

Mekarna mekade på enligt deras uppgjorde schema för ett servicestopp. Jonte är chefen och har styrt upp allt helt perfekt som vanligt. Ska bli bra det här. Inte mycket att fixa utan de var klara efter 50 minuter.
Efter det var det dags för ett dopp i havet. Mysigt värre. Varmt, soligt och med en kall öl i handen. Svårt att klaga på det. Nästan så man stannar här istället för att jaga landet runt. INTE

Nu sitter Kristian o pluggar morgondagens sträckor. Mekarna slappar på nåt ställe o jag ska ta en dusch. Blev lite svettigt idag och det tillsammans med saltvatten känns inte helt på topp.
Och för att ni inte ska få fel uppfattning om oss så måste jag nämna att det är jobbigt med. Massor av myggor och knott som har bitit oss. Kliar mycket, men känns bättre med luftkonditioneringen på.
Blir nog en liten uppdatering senare efter mötet. Tyvärr är ju de ofta 2 timmar sena. Ska starta 20:30 men startar ofta 22:30.
En liten kvalfilm. Fintrimmar fortfarande videon.

Sista dagen innan allvaret

2011-10-20T06:04:00.001+02:00

Roland, Tim, Jonas, Magnus, Ralf. Kristian fotar

Idag har det varit mycket att göra. Började dagen med en frukost där vi gick igenom saker på bilen som måste tittas till, ansvarsfrågor och hur allt skulle skötas och allt annat.
Känns som att vi har chansen att bli ett bra team med alla oss. Jonte är chefen över mekning och allt sådant.

Efter det så satte mekarna igång med listan. Kristian och jag åkte till registreringen för att fixa det sista av våra saker. Mycket som måste vara klart innan man får sitt OK-märke som ger tillåtelse att starta.
När det var klart så var det tillbaks till hotellet o mekarna. De var i stort sett klara och hade lite kontroller kvar. Lite lunch senare tog vi bilen och åkte iväg och fick vårt OK-märke. Känns alltid lika skönt att veta att det är klart.
Blåbären har haft en liten skakigare resa. De har väl kört typ 10-20 minuter i sin bil innan det var dags att lyfta ut motorn och plocka isär den helt. Tydligen något problem med smörjning så de fick slipa om vevaxel. Perfekt start på en veckas tävling. Men tydligen sitter motorn i igen och de kan starta i kvalet imorgon.
Vi tog Falcon och åkte en tur nu på eftermiddagen. Tog de tre första sträckorna och kände på bilen, föraren, kartisen och värmen. Typ 41 grader i bilen och då hade vi inte hjälm eller dräkt på oss. Blir jobbigt på fredag tror jag.

Men som sagt bilen gick lysande. Riktigt drag i motorn från låga varv upp till 6800 varv på alla växlar. Kändes som en helt annan motor än från Vegas. Lite fifflande med munstycken o sånt som gör det.
Ska bli riktigt skoj att köra på utan mötande traffik, kossor och annat, förhoppningsvis, på vägen.

När Tim och jag körde ner hit till Huatulco låg där en ko bredvid vägen med huvudet ut i vägbanan. Alldeles död då alltså. Tror vi såg tre kor som låg döda på eller bredvid vägen.

Ikväll var det även ett Cocktailparty för alla. Började kl 21:00 så vi var där runt 21:30. Inte mycket där inte. Vi tog en öl, väntade till 22:30 sedan åkte vi tillbaka till hotellet. Inte ens en tillstymmelse att börja där inte. Lalo skulle ju hålla tal och presentera hela byn som vanligt. Vi åkte.

Nu väntar sömn, upp imorgon torsdag och äta frukost kl. 7:00. Direkt iväg till kvalet. Vi startar 9:17:30. 8 kilometer. Detta bestämmer startordning på fredag.
Ska bli spännande. Finns 35 bilar i vår klass Historica C. Totalt är 112 bilar anmälda men antagligen en del som inte kommit eller brakat ihop under tester.
Vi lovar att komma med en rapport imorgon efter kvalet. Tills dess, håll alla tummar ni har.

Och bara för att ingen ska undra. Vi har inte badat i havet eller i poolen. Inte varit tid för det!

Det börjar närma sig

2011-10-20T01:54:00.000+02:00

Nu har alla i teamet samlats. Magnus o Kristian kom i måndags, Jonas o Roland kom idag tisdag. Fullt med svenskar alltså. Lägger man till Mats Hammarlunds svenska mekaniker, 7 st med Mats o Eva, Hans o Peter, aka blåbären, Mats och Dan i tredje svenska teamet och Anders från Steves team, så är vi totalt 17 svenskar här. Procentuellt en stor del av Carreran.
Givetvis blev det en liten improviserad fest igår med en del av oss, vilket har påverkat arbetsglädjen en del idag. Fanns många trötta ögon i teamet.

Bilen lastade vi av igår och har mekat lite under dagen. Började med registrering och besiktning. Som det ser ut nu så är allt klart för att få godkännandet imorgon och vara klara för start.
Var lite nervöst med besiktning då ryktet gick att det inte fick vara skruvade störtbågar. Och givetvis är det ju en sådan som siter i Falconen. Lite andra saker som folk sa som gjorde att det kändes lite oroligt. Men som alltid är det ju Mexiko. Alla punkter som var tvivelaktiga brydde de sig inte om. Det enda problemet vi hade var att bälteskniven satt på fel sida av stolen!!!!!
För er som inte vet så är en bälteskniv till för att skära av bältet om låset inte fungerar. Resten av besiktningen gick utan problem.

Varmt har det varit med. Ca 35 grader har vi på dagarna och med hög luftfuktighet gör att det känns en hel del.

Massor med roliga bilar och folk börjar samlas med. Många man känner igen och en hel del nya ansikten.

Ett mexikanskt team med en Volvo PV fick den ena nummerplåten av oss. Klart att de ska ha en svensk nummerplåt på en svensk bil. Vänner för livet nu.
Vad vi hörde så kom 35 bilar igenom besiktningen idag. Inte helt perfekt då det finns ca 85 bilar till som ska igenom på en och en halv dag nu. Mexikansk planering och effektivitet.

Imorgon ska vi få til det sista på registreringen, meka klart lite smådetaljer och sedan köra ett gäng sträckor för att känna på bilen och oss själva. Men allt känns fint så här långt. Grabbarna gick och la sig tidigt idag då de var lite trötta efter flygresor och tidsomställningar. Knappt att vissa kunde hålla ögonen öppna under middagen.

Frukost kl 9 imorgon och sedan full fart. Ska försöka hinna med en uppdatering till efter morgondagens vedermödor.

Vi hörs igen
Lite bilbilder kan man ju dela med sig av.

Att tänka på vid resa till annat land

2011-10-16T04:46:00.000+02:00

Då startade vi ju tidigt igen. Körde från Nuevo Laredo runt 8 och satte fart mot San Miguel Allende. Allt flöt på och vi gjorde bra fart. Inga stora incidenter på hela vägen. Fint som bara den med massa vyer.

De sista från föroreningarnas Monterey. Alltså inga regnmoln utan skit i luften.

Till sist kom vi fram till San Miguel. En jättefin stad med massor av gamla gränder o hus, kullerstenar och kyrkor. Och våra bilar som parkerade fint. Börjar samlas en del folk längs vägarna nu som är på väg ner till starten.

Steve, Gail o Felipe

Man hann ju inte med ett dopp men fin pool var det

I San Miguel gick vi ut och åt en riktigt bra middag. Felipe visade oss sitt favoritställe. Efter det gick Anders, Steves mek, och jag vidare till La Azolet för en öl. Där träffade vi på alla Mats Hammarlunds mekar. En riktigt trevlig kväll blev det med många svenska öl och tequila indränkta andedräkter.

Efter den kvällen, eller var det natt när jag gick till hotellet igen..., var det bara att knoppa in. Tim snarka på som han brukar. Sängar av plywoodtyp men man sov gott ändå.

Upp med tuppen, runt 6. Frukost serverades nånstans runt 7-8 enligt de som jobbade där. Vi fick vänta en halvtimme. Massor med mat och sedan bilsittning igen. Dags att ta sig till Oaxaca. En hyfsad kort dag med ca 400 miles körning.

Topes

Kaktusar i miljoner. Mexikanskt minfält typ. Fanns flera hundra odlingar längs vägen

Tyvärr satsade Tim o jag på ett felkort och la till ca 2 timmar på vår biltur. När finns det en kartläsare när man behöver en!!!!!!! Men många fina sociala studier av Mexicanska byar och människor blev det. Till slut körde vi på den rätta vägen, som är en riktigt fin bergsväg med många höjdmetrar. Tims stackars bil stånkade o pustade och Tim lika mycket när jag körde. Som alltid vill man ju inte att nån annan ska köra. Känns läskigt eller nåt, jag vet inte eftersom jag alltid kör.
Men till slut var vi framme. De andra satt o väntade efter sin middag medans vi kom ikapp.

Det är mysigt att vara på resande fot med många andra människor som fungerar på olika sätt.
Imorgon kommer vi fram till Huatulco. Startstaden. En fin badort med massor hotell och stränder, öl, bikini och annat.
Kanske kommer mer sedan.

Just det, angående titeln på detta inslag.

Vet ni att mexicanska Pesos och Euro är lika i färg o form. Lite storleksskillnader på sedlarna men annars ganska lätt att ta fel. Dessutom har mexarna bytt utseende och storlek på sina sedlar de senaste åren vilket gör att det finns många olika.
Så, lär av detta. Om ni har Euro och Pesos i samma plånbok, kolla noga vilka ni betalar med. En peso är femtio öre, en euro är ca 9.50.
Typ en kille jag känner som just nu är i Mexico hade just detta med olika valutor i samma plånbok. Han blev väldigt glad när han hittade mer pesos att betala med. Betalade hela dagen från den stora samlade bunten av pengar. Tills en dam på ett ställe påpekade att det var en euro sedel o inte en peso som hon fått. Det finns många glada mexare i Mexico i kväll. Och en mindre glad, och fattigare, svensk!
Sov gott

On the road again, I just can't wait to get on the road again

2011-10-14T04:37:00.000+02:00

Som en gammal slagdänga av Willie Nelson.

Vi är alltså på väg. Upp som en tupp kl. 3:30 kändes som att man var hemma och gick upp som vanligt. Fortfarande var kroppen inställd svensk tidzon. Perfekt när man ska upp tidigt.
Satte oss i bilen med en kanelkaffe i muggen, fråga inte, och satte fart mot nånting. Hade inte direkt planerat hur långt vi skulle köra men det blev ett tag. Körde faktiskt 810 miles, alltså typ 1296 kilometer.

Genom New Mexico

Genom Texas

Var framme i Sonora Texas på kvällen.
Tog en stek på det lokala stekhuset och knoppa in ovaggat.

Tidig morgon var att vänta. Runt 7 alltså. Kändes bra det med. Körning mot Laredo nu på torsdagen var planen. Om vi kom fram i tid kunde vi kanske passera gränsen idag istället. Var bara 230 miles och redan kl 12 var vi framme. Nu tog denna eviga tullhanteringen sin tid. Ska inte tråka ut er med en massa svordomar och annat utan bara säga att kl. 19:00 var vi igenom med allt. Rakt till närmsta hotell i den trevliga staden Nuevo Laredo. En typiskt mexicansk knarkmaffia stad.

Utsikt från hotellet. Rio Grande och ljusen är USA

Någon är på gång. Minst 14 polisbilar parkerade utanför hotellet. Massor med vapen och poliser

Vi planerar att starta runt 7 imorgon på vår väg genom Mexico. Första stoppet blir San Miguel Alliende. En trevlig gammal stad som vi antagligen sover igenom.
Sov gott. Trötta här.

Phoenix på en dag

2011-10-12T03:02:00.000+02:00

Konstigt hur snabbt man glömmer hur trist det är att flyga. Stockholm Paris inga problem, sen en timmes byte!!!! Var sist på planet tror jag.
Många långa timmar senare var det byte i Minneapolis. Givetvis missade man det planet. Passkontroll o annat så det var bara att sätta sig i baren i 3 timmar tills nästa plan till Phoenix gick.
Nu har man ju en hel del rutin på sådant så efter ett tag var jag på plats i Phoenix och Tim hämta mig.
Hem till honom för middag och prat. Bor där i två nätter tills det är dags att köra ner. Tror jag somnade ganska snabbt den kvällen.

Idag tisdag så var det packning av bil och delar. Efter mycket om o men så fick vi faktiskt plats. Blir en del ändringar väl på plats i Mexico då vi ska ha plats för bagaget med o fyra stora mekare.

Som det ser ut börjar vi köra imorgon kl. 4 på morgonen. Blir en lång dag med mycket sittande i bil.
Men det löser vi.

Hörs av senare. Dags för en Margharita!

The rice of the Falcon

2011-10-07T14:53:00.000+02:00

Det är svårt det här. Att hålla sig borta från trevliga event, äventyr och festligheter.

Efter förra årets hårda men inte framgångsrika satsning i La Carrera Panamericana satsar Los Vikingos på sin Falcon igen. Förhoppningsvis har vi en riktigt rolig och lyckosam vecka framför oss.

3000 km väg, tusentals kurvor, fartgupp, stenar och många duktiga förare med starka bilar ska besegras i årets upplaga av loppet. Det är med spänning man antar en utmaning att köra mot förare från Nascar, Formel 1, STCC, WRC och en hel hög andra mycket duktiga människor. Dessutom uppbackade av starka bilar och team vilket gör att även Los Vikingos måste kämpa och köra väl.

I år är vi ett stort team. Vi har som vanligt Ralf Christensson i förarstolen och den alltid lika bra Kristian von Pálffy som kartläsare. Vi två skulle ju inte vara mycket att ha utan dessa killar som sköter om bil och oss:

Tim Smart som bygger hot rods och andra custombilar i Phoenix, Jonas Larsén, den fantastiska eldsjälen inom förarutbildning och racing,

Roland Larsson, mekare av klass och sist men inte minst Magnus Widén som inte kan låta bli en bil som står still.

Som vanligt är det i praktiken omöjligt att få information om loppet här hemma. Den officiella hemsidan uppdateras inte för ofta, och nu är den dessutom endast på spanska.

Det är över, och med ett sorgligt avslut

2011-09-21T18:59:00.000+02:00

Tyvärr måste jag börja med dåliga händelser. Vi måste alla vara medvetna om vad vi håller på med. Motorsport är farligt. Det är vår skyldighet att se till att allt som kan göras görs för att förhindra olyckor. Med den inledningen fortsätter vi.

Tyvärr råkade en av de snabba bilarna ut för en olycka vilket resulterade i att förare och kartläsare avled. Efter detta avbröts tävlingen. Resten av dagen var av förklarliga skäl dämpad. Dock genomfördes banketten och de som kört innan tävlingen avbröts fick sina resultat.

Nu fortsätter vi med hur det gått.
En tidig morgon stod på schemat. Vi gick upp runt 5 och gjorde oss klara. Tim o Magnus hade redan kört iväg vid 4 tiden för att hinna före avstängningen av vägen. I karavan körde vi till "pre-grid" området. Eftersom det var 140 bilar i tävlingen uppdelade i ca 12-15 grupper blev vi här uppdelade i rader. Vi kom i sista gruppen G. Finns egentligen ingen rangordning så det gjorde oss inget. Men vi skulle ju kunnat sova ett par timmar till. En amerikansk kaffe, varmt smutsigt vatten alltså, och en chokladkaka till frukost sedan var det bara att vänta! Vi gick runt bland alla bilar och pratade med folk. Alla känner till oss då Falcen sticker ut rätt bra. Mycket bilprat alltså. När det började närma sig tittade vi över bilen och kollade att allt var OK. Alltså var det inte det. Vårt expansionskärl läckte igen. Kan ju bara resultera i att bilen tappar vatten och sedan överhettar. Perfekt när vi ska köra 144 km och inte får stanna och fixa nåt. Stannar man är man ute.
Alltså tänka tänka tänka. Fram med lite trasor och en gummibit och försöka göra någon form av tätning. Vi fick till det och kände oss lite bättre till mods.
Avfärd till "griden". Där parkerade vi efter startnummer och väntade igen. Som de säger "Hurry up and wait". Kollade snabbt under huven och mycket riktigt så läckte det igen. Kristian rusade runt bland bilarna och fick till slut fatt på tuggumi! Han tuggade och jag förberedde. Trycka till tuggumit på med gummit och lite trasa och sedan spänna fästet igen.
Bära eller brista tänkt vi. Eftersom det är värre när vi står still utan fartvind stängde vi av motorn hela tiden. Starta, köra fram i kön, stänga av motorn. Kontroll av att vi spänt bälten och tagit bort allt löst i bilen. Nästa kontroll var av däcken. Köra sakta fram medan 4 killar kryper runt däcken för att se att det inte sitter spik eller annat i dem. Perfekt för vår kylare!!!! Hade vi läckt då hade vi inte fått starta. Ingen vill ju ha vätska på banan. Men vi klarade oss. Fram till startlinjen och stanna motorn. Efter en minut var det dags. Eftersom vi ska köra på 54 minuter prick är det ju ingen brådska att starta. Alltså tog vi det lugnt. Smög iväg och siktade på att ligga på 100 miles i timmen, 160km/h, eller strax över. Kvällen före hade vi gjort mile marker listor. Längs de flesta vägar i USA finns det skyltar med miles på ungefär varje mile konstigt nog. De är inte exakta, vilket vi märkte snart. Men våra listor var helt enkelt så här:

Mile Marker    MILE    Min    Sec
WP    10          0    0    00,000
WP    9              1   0    36,000
WP    8              2               1    12,000
WP    7              3               1    48,000

Alltså vid varje mile marker skylt kollar vi mot tidtagaruret om vi ligger före eller efter. Ex vid mile marker 7 ska klockan visa 1 minut och 48 sekunder blankt. Även tiondelar är livsviktiga här. Så vi hade alltså 90 mile markers att jämföra. I början la vi oss ca 10 sekunder över för att ha om vi var tvungna att sakta ner i någon kurva. Det finns ett ställe på vägen, mile marker 28 till 25, som heter "the Narrows". Där är det kurvigt och vi tog höjd för det. Miles rann iväg i rasande fart. Ibland låg vi över, ibland under. Testa någon gång. Det är inte alldeles lätt att hålla jämn fart.
Vägen vi kör på, 318, är en klassisk amerikansk landsväg. Vi höll oss runt 100 mph, 160km/h, hela tiden. Narrows kom och det visade sig att vi inte behövde sakta ner där heller. Kanske var nere på 95 nån gång för att kapa av tiden lite.
En liten rolig händelse är ju att bilen före oss var en Toyota Prius! Vår starka snygga Falcon ligger bakom en Prius. Nu var vi ju på G och körde snabbt om den. Han var lite ur sin tid. Men efter ett tag körde han om oss! Omkörda av en Prius. Kan inte bli bra det där.
Kom till mile marker 17. Den är speciell då därifrån är det exakt 10 miles, 16km, till mål, mile marker 7. Alltså försökte vi se till att vi var rätt på tiden där. Vi kom förbi den skylten ca 1 sekund för tidigt. För snabba alltså. Bara att sakta något och räkna ner. Kristian berättade hela tiden och jag försökte korrigera. Till slut syntes målet och det kändes plötsligt väldigt nervöst och spännande. Tänk på att folk tävlar på hundradelar här.
Vi kände båda att vi antagligen var ca 1.5 sekunder för snabba över mållinjen.
Sedan börjar man ju undra var den där ljusstrålen som bryts av någon del av bilen är och vad den bryts av. Inga resultat avslöjades utan det fick vänta tills banketten.

Efter det var det en ceremoni för oss rookies där Queen of Highway 318, Connie, fick oss att "avge eden". Efter det var det en repris av Mexico. När vi står där på knä börjar alla spruta skum över oss. Kändes som att Kristian och jag fick mest över oss. Men ingen öl ialla fall. Mycket klibbigare då.

Vi hängde kvar ett bra tag och såg när Big Red, en värsting bil, kom i mål. Efter det lastade vi bilen och körde ner till Las Vegas. Ett par öl senare fick vi reda på olyckan.

Banketten började med att Steve Waldman officiellt berättade att det hänt en olycka och att två personer mist livet. Efter en tyst minut gick mötet vidare. En hel del tal och berättelser och sedan blev det prisutdelning. En massa klasser och en massa helt otroligt låga tider. Tror den bästa var nere på 0,05 sekunders skillnad från sin måltid.

Och så till vår klass och en nervös väntan. Vi trodde ju inte att vi gjort det tillräckligt ba men det visade sig att vi kom på tredje plats! Cirka 1.2 sekunder för snabbt. En konstig Prius kom först i vår klass och en jänkebil trea.

Inte illa för ett par rookies från Sverige. En fin tallrik fick vi och stolta som bara den. Kristian gjorde ett lysande jobb som vanligt.
Efter mat och dryck blev det, rätt gissat, mer dryck. Eftersom vi känner Steve som är den som bestämmer var vi inbjudna på alla tillställningar och efterträffar de hade. Så vi hamnade i baren med hela direktionen. Mycket trevliga männislor

Just det. Det speciella priset, Hockers Award, gick till en Corvette. Vi var alla rörande överens om att det var nog enklare för de röstande att känna igen en sådan bil, och så spenderade han väl en del på etablissemanget med. Nu kommer hans bil på deras tröjor nästa år. Rackarns tyckte Kristian och jag.

Dagen efter blev just det. Packning av bil hade ju skett efter tävlingen och Tim hade kört iväg redan på morgonen. Vi andra tog oss upp till en frukost runt halv 9. Satt kvar där med alla andra till kl 12 då Kelley ordnade med en guidad tur till Hoover dammen och ökenkörning i en Hummer.
Tänk pratglad amerikan som förare så förstår ni. Det ham återkom mest till var bergsgetter och böter!
Men skoj var det.
Nu är vi hemma efter en tråkig flygresa och planerar som bäst nästa äventyr.
Följ med!

Lite bilder igen

Shoot-out avklarad

2011-09-18T08:17:00.000+02:00

Och det gick bra. Tyckte vi. Dagen började med fel tid igen. Utah tiden slog till och vi gick upp en timme för tidigt igen. Men frukost och fix, dvs moppning av bil, och sedan bar det av till Shoot-out.
3 rundor fick vi köra och bilen kändes bara bättre o bättre. Behövdes sotas ur lite eftersom den var lite fett ställd innan. Sista körningen har ni här. Visserligen fungerar inte grafiken men filmen har ni.

Los Vikingos in a Half Mile Shoot-out at Silver State Classic Challenge from Los Vikingos on Vimeo.

Tittade lite snabbt igenom tiderna:
0-100    8,75s   (alltså ca 0-60 mph)
0-160 20,77s   (alltså ca 0-100 mph)
800m 25,33s   (alltså en halv mile) med en toppfart på 174km/h

Inte så illa för en gammal bil. Men om man tittade på de andra bilarna så kom vi inte först. En chipad GT2 RS, en Viper med 1500 hästar, några Corvetter med kompressor och en del BMW M3 och M5 med allt möjligt i sig. Har inte siffrorna än men det pratades om att Vipern körde i 168 miles/h, alltså ca 268 km/h efter 800 meter. Lite snabbt. Fanns en del andra intressanta bilar i den stora klassen. Titta på detta monster till truck.

The truck of all dreams from Los Vikingos on Vimeo.
You ever wanted an old American Vintage truck?
But to afraid that it will not keep up in traffic. Look no further. Here it is.
Average speed over 144 km is above 320 km/h!!!!

Från 30-40 talet men med åtskilliga hästar. Eller Big Red med 10 liters motor. Tyvärr har vi bara starten då vi inte fick gå framför startlinjen av säkerhetsskäl.

Big Red from Los Vikingos on Vimeo.
Great sounding car and runs fast too.

Efter detta var det bara tillbaks till stan, eller byn som det är. Navigators och förarmöte. Plötsligt stod det klart att morgondagens tävling inte är på skoj. Finns exempel på folk som haft en tid på sträckan som diffat 0,3 sekunder från deras idealtid. De kom på fjärde plats. Ett år var det sex bilar inom 1 tiondel. Alltså svårt.
Men vi har gjort om strategin helt och hoppas på det bästa.
Nu är det sängdags då vi ska upp imorgon runt halv 5.

Lite avslutningsbilder
Må gott. Vi försöker sova.

Noaks Ark eller Los Vikingos

2011-09-17T07:29:00.000+02:00

Nu blev det ju så att det regnade hela dagen idag. MYCKET!
Bilen var fullständigt genomblöt när vi skulle till paraden. Blev att moppa ur den och förbereda sig för en blöt tur. Klockan halv 5 skulle vi samlas. Jag o Kristian satte av i maklig fart, typ 20 km/h då det var tjockt med vatten på vägarna. Väl framme var det ca 50 bilar som kommit. Totalt är det ca 140 anmälda.
Vi ställde upp och sedan skulle vi vänta tills det blev lite bättre väder innan vi körde iväg. Poängen med paraden är ju att invånarna i Ely ska komma ut och titta på bilarna. Det gör de inte i syndafloden. Dessutom är det många bilar som kastar ut mängder med godis till alla barn som står vid sidorna. Helt perfekt ur trafiksynpunkt. Det finns ju annan trafik åt andra hållet. Och att då ha en massa barn som springer runt mellan bilarna med näsan i marken är ju kanske inte det bästa.

Vi stod och väntade och bilen tar ju in ganska mycket vatten när det regnar. Kommer i alla hål o kanter. Vi var riktigt blöta och kalla. Värme finns ju inte heller. Tittade ut genom våra imiga rutor på folk i Aston Martins, nya Mustanger, Dodgar, Corvetter, Porschar och andra moderna bilar. Där satt de med värme i sina fina skinnstolar, lite lagom musik på och helt klara rutor.
Mest karaktär siktar vi på.
Paraden kom iväg och mycket riktigt så var det snart ett virvarv av ungar runt alla bilar som plockade nerdränkt godis från marken. Också en bra pedagogisk vinkel för barn.

Vädret hade visserligen blivit bättre men mycket vatten fanns kvar ändå. Fram till hotellet och sedan fick Magnus o Tim kolla igenom lite saker. Vi gick och torkade våra kläder och kroppar.
Middag och sedan är det bara att knoppa in.
I morgon är det half mile shoot-out och en bilutställning. Massa nya roliga saker alltså.
Lite bilbilder att avsluta med.
Sov och må bra

Fast on the road, slow at the computer

2011-09-16T22:12:00.000+02:00

Nu ska vi se. Det har varit ett tag sedan vi hade tillfälle att skriva lite och uppdatera er om Los Vikingos framfart i USA. Men ni kan vara alldeles säkra på att vi inte slappat eller spelat bort tiden här.

Los Vikingos befinner sig alltså i USA och närmare bestämt i Nevada och dess omnejd. Vi är här för att kör Silver State Classic Challenge. Som vanligt består ju Los Vikingos av ett team av oumbärliga människor. Ralf är med som vanligt. Kristian gör en bejublad och efterlängtad come back. Ny är Tims Smart från Phoenix Arizona och som en överraskning har vi toppat laget med Magnus från Nyköping. Magnus är en race mekaniker och förare utav klass. Mekar vanligtvis BMW åt Blommenhof i Mellansvenska Långloppsserien. Tar lika gärna på sig hjälmen och sätter hyfsade tider i vilken bil som helst. Jag har känt honom de senaste 4-5 åren genom dessa långlopp.
I lördags frågade jag honom om han var intresserad av att hänga på till USA och kolla in lite roliga bilar och tävling. Smart, eller var det snål, som man är vet jag ju att Magnus inte kan hålla fingrarna i styr om det står en bil i närheten som behöver lite kärlek. Han var lite entusiastisk men var tvungen att kolla med jobb!!!!! Jag vet, konstig kille. Vi skulle höras av när han pratat med chefen. Gott om tid var det ju eftersom vi skulle flyga på måndagen. Söndag tidig förmiddag ringde Magnus och frågade hur man bokar en biljett. Klara besked alltså. Fixade inresetillstånd till USA på nån minut och sedan biljetter på ett annat plan än Kristian och mig. Underligt att man inte kan välja på så kort tid.
Sagt och gjort så träffades vi på Arlanda och tog våra plan till Las Vegas på måndag morgon.

Som alla vet så är USA inget land man vill åka till. Väl framme i Chicago, jag o Kristian, och San Francisco, Magnus, var det ju säkerhetskontroll. Magnus missade sitt nästa plan med 5 minuter och vi, som hade tre timmars väntan enligt tidplan, kom precis med vårt. Två och en halv timme i kö innan man fick visa sitt pass och ödmjukt be om ursäkt för att man vill besöka landet. Dessutom var det lite tveksamt då jag sa att jag skulle köra en biltävling. Genast var han på sin vakt och försökte påstå att jag tjänade pengar på detta. Det finns människor som inte har en aning om motorsport. Vem har någonsin tjänat en krona på racing!!

Nästa flygning till Las Vegas var ok för båda parter. Kom fram runt 8-9 på kvällen och raskt en taxi till Sam's Town and Gambling Hotel. Ett lite Wild West stukat hotell en hyfsad bit från stripen.
Upp med väskan och sedan ner och äta en sen matbit. Blev ju några öl till den. Och sedan några till. Och sedan några till. Och sedan taxi till stripen. Och sedan några öl till. Och sedan några öl till. Nått minne av en kyckling hatt. Och sedan några öl till och sen vaknade vi på hotellet.
Tisdag ~~morgon~~ förmiddag blev det guidad visning av stripen och alla stora casinon. Själva hade man ju varit på samma plats några månader tidigare och visste allt. Vi var ju någon dag tidig så inga planer utan bara ta det lugnt. Tim skulle dyka upp onsdag lunch med bilen.
Vi promenerade och hade det bra i trettio graders värme. Träffade Steve Waldman på hotellet. Steve är han som äger tävlingen och tillsammans med sin fru Gail får alt att fungera. Underbara människor som dessutom alltid är med i La Carrera Panamericana. Det är väl därför vi är här nu då Steve alltid tjatat att jag ska komma hit o köra.
Onsdag började bilar trilla in. Mycket Corvette, Vipers och annat. Vi är nog den enda Falcon här.
Schemat är som följer:
Onsdag fixar vi bilen och annat som behövs. På kvällen middag på Lindo Mihoacan. En lysande mexikansk restaurang i Las Vegas.
Torsdag morgon registrering och besiktning. Lunch o pressträff och sedan efter lunch bilfärd upp till Ely där loppet startar. På kvällen Middag med press och alla inblandade.
Fredag är det half mile shoot-out, vi är med, och parad genom Ely. På kvällen är vi inbjudna att äta middag med Board of Directors för loppet.
Lördag är det 1 Mile shoot-out för de snabbare bilarna. Alltså inte vi. Middag och pressträff på kvällen. Är pressfolk från Japan, Norge, USA och på lördag är Top Gear här.
Söndag är den stora dagen då huvudloppet startar. Runt 8 på morgonen drar det iväg. Och på kvällen är det Banquett i LAs Vegas med prisutdelning.

Så ett pressat schema. Ok nu var det onsdag och lite mek. Som man trodde så låg Magnus och kröp igenom bilen flera gånger. Hittade fel som inte var uppfunna än men som skulle påverka oss senare. Tim likadant men kanske inte med samma frenesi. Jag och Kristian gjorde lite med men det kändes oftast som vi var ivägen.

Tidig säng för att vara först i registrering och besiktning. Det var vi ju inte men hyfsat tidiga. Fick alla klistermärken som skulle på samt våra egna med. Besiktning gick som en dans. Enligt reglerna är vi i stort sett kvalificerade att köra unlimited-klassen men bilen går inte snabbare än att vi kör i 100 miles/h klassen. Alltså snittfart över 144 kilometer väg på 160km/h.
Lunch och pressträffen gick som vanligt. Mycket prtande och vi fick ställa oss upp och visa att Svenskarna var på plats. Enda i år och jag vet faktsikt inte om det varit några här tidigare. Norrmän har det funnits sedan 2000.
Efterlunchen var det avfärd till Ely. Vi hade kommit fram till att denna tr på ca 300 miles vr perfekt att köra in motorn lite på Falconen innan själva tävlingen. Så jag o Kristian satte och i Falconen och drog iväg. Alltså följde någon annan bil som visste vart vi skulle ta vägen. För att göra denna tur kort så hände inte mycket. Vi hittade lite problem som måste fixas men på det hela gick motorn riktigt bra. Vibrationer var det största problmet och efter ett tag så kom vi fram till att det nog var bakhjulen.
Väl framme i Ely blev det lite mek och fix vilket resulterade i att vi kom fram till att expansionskärlet var trasigt och måste agas. Inte lätt att hitta ett sådant här då det är en originalprodukt från en Volvo Amazon tror jag. Middag med alla kom därefter. Det är mycket ätande som sker och det är stora portioner alltid.
Efter maten åkte Tim o Magnus och försökte hitta saker att laga kärlet med. Detta resulterade i att vi var en man kort om vi inte hittade 792 dollar att lösa ut honom med. Vi säger inget mer om detta!
Kristian och jag blev ivägsläpade till Stardust Dolls. Detta etablissemang med många år på nacken är upphov till en speciell trofé i Silver State Classic. De anställda där väljer ut den bästa/snyggaste/häftigaste bilen som sedan blir tryckt på den officiella tröjan nästa lopp. Vissa menade på att den som spenderar mest pengar blir vald. Eftersom vi endast drack varsin öl ligger vi nog risigt till. Vi har dock en fördel då ägaren Kelly har kört La Carrera Panamericana 1989 och var mycket trevlig att prata Panam minnen med.

Fredag morgon och allt är blött. Det har regnat hela natten och det ser ut att fortsätta ett bra tag till. Dessutom var klockorna uppåt väggarna då de visade olika tid. Visade sig att telefoner med automatisk uppdatering av tid plockar in signalen från nästa delstat som ligger i en annan tidzon. Snacka om att det fanns många morgontidiga människor som inte visste vad som hänt.
Mer mekande och till slut har vi fått bra stuk på bilen. Småsaker kvar men den är klart duglig att tävla med. Visserligen blev tävlingen dag flyttad tills imorgon lördag med det gör inget.
Så det är i stort det som hänt tills idag. Nu ska vi äta lunch och sedan är det antagligen paraden genom Ely.
Vi avslutar med lite bilder och sedan blir det mer imorgon.

Ha det bra. Det har vi

Satsa en peng! Los Vikingos i Las Vegas

2011-09-09T14:40:00.000+02:00

Det tog ju inte så lång tid efter Pikes Peak att känna abstinens i kroppen. Efter några tävlingar i långloppsserien MSLS kändes ett sug efter mer.
Falken är ju släppt av tullen i USA och står för tillfället i Phoenix. Där har Tim Smart, Smarty's Garage, stoppat i en ny motor och gett allehanda kärlek till bilen.

Så här låter en ny motor

Allt i syfte att få en bra och stabil bil inför La Carrera Panamericana senare i höst. Vad passar då bättre än att ta en provtur med bilen och känna på den nya motorn!

Los Vikingos med en gammal trotjänare

Så snabbt som bara den så anmälde sig Los Vikingos, jag och Kristian von Pálffy, till

Klicka på loggan för att komma till deras sida

Silverstate skiljer sig lite från Pikes Peak och La Carrera Panamericana. Högsta klassen i denna tävling kör så snabbt de kan en sträcka på 144 km, 90 miles. Detta på en vanlig amerikansk landsväg, som är avlyst. Start i en stad som heter Ely och mål i närheten av Las Vegas.
Uppmätt högsta hastighet är 352 km/h och med en snittfart över dessa 144 km på 314 km/h. Det går fort och det finns svängar.
Vi däremot ställer upp i en lite beskedligare klass. Mest kanske för att Falconen inte går att köra fortare än 195 km/h. Vi ska köra dessa 144 kilometer med en snittfart på 160 km/h. Så vi ska köra i exakt 54 minuter, varken en sekund mer eller mindre. Då vinner vi klassen! Hur svårt kan det vara. Det är där man alltid har nytta av Kristian. Full koll på klocka, hastighet och sträcka så ska det gå. Som vanligt sitter jag bara o rattar bilen och lyssnar på Kristian.

Så på måndag flyger vi till Vegas för en vecka med ett packat schema. Hela tisdagen är det turistande och myspys. Vi bor på Sams Hotel & Casino en bit från stripen. Slipper alltså det värsta av Vegas, men eftersom Kristian inte varit där innan ska vi ta en tur dit.
Onsdag kommer Tim med bilen och vi har lite småfix innan allt börjar. Torsdag besiktning, registrering och möten. Fredag kör vi en liten deltävling: Half-mile Shootout. Alltså 800 meter så snabbt som möjligt. Mest för skoj skull. Lördag är det vilodag för oss och till slut på fredag gäller det. Så håll koll här så får ni veta när, var och hur det händer i Las Vegas.

Dagen efter

2011-06-29T15:45:00.000+02:00

Det känns alltid tomt efter ett lopp. Man har laddat upp typ ett halvt år med planering, förberedelser och annat. Tech inspektion, registrering, träffa allt folk och så kommer loppet. DEt känns i alla atomer i kroppen och man är laddad. Dagen efter är allt tyst, inga människor eller tider att passa. Mycket bättre med lopp.

Men vi tog tillfället i akt efter att vi lämnat Mustangen att köra upp på toppen igen. Toyotan fick kämpa ännu en gång. Lika mysigt som vanligt. Väl uppe på toppen tog vi en fika, tittade runt och började redan sakna Pikes Peak.

På vägen ner blev det Lite halvdant väder. Men vi satte kursen mot Denver. Lite titta runt alltså.
Full fart på motorvägen. Plötsligt är det något som slår i taket????
Vi kör vidare men undrar vad som händer. Efter en sekund är det kolsvart ute och det haglar golfbollar, på riktigt alltså.
Det slår i tak, huvar o glasrutor så vi tror de ska gå sönder. Kolla bilderna.
När vi var framme i Denver tittar vi på bilen. Precis om en golfboll. Fullt med bucklor i plåten!!!!!! Överallt.
Och man har ju inte tagit försäkringen som de alltid försöker pracka på en. Blir dyrt.

Det blev inte bättre av att på väg tillbaka kom en ny hagelstorm och bucklade lite till.

Inget roligt men något nytt i alla fall.
Nu är vi på väg till Grand Canyon. Internet fungerar sporadiskt men ibland kommer de lite saker.Ska försöka lägga in lite bilder imorgon då vi är i Vegas.
Men nu får ni ovädersbilderna.
Svårt o se men de finns där, också.........
Må gott

Äntligen fick vi in filmen

2011-06-29T15:16:00.000+02:00

Det var en del pysslande med överföring. Att ladda upp en film på 650Mb över trådlöst på ett hotell är inte roligt.
Men här är den.

Vi är på väg till Grand Canyon nu men vi hörs senare

Los Vikingos besegrar berget

2011-06-27T21:30:00.000+02:00

Jaaa eller vi kom upp!!!
Äntligen, och tyvärr, är den stora dagen över. En ilsket ringande väckarklocka runt 3 sa till oss att nu är det på allvar. Vi satte kurs på berget, jag Martina o Anders.
Kom dit och det var givetvis kö upp men som erfarna bergsrävar använde vi vänsterfilen och drog förbi alla åskådare som sovit hela natten i bilen för att få en bra plats. Hängivna fans.
Upp i depån där det var full aktivitet med bilar motorcyklar och massa människor.
Parkerade på vår plats, Mustangen var ju redan på plats från gårdagen.
Nu var kl. ca 4 och starten skulle vara 9 så det fanns mycket tid att göra ingenting. Mustangen var i bra skick och ett par av Bob's grabbar kollade igenom den innan start. Martina somnade lite i bilen och Anders o jag gick runt och pratade med folk. En hel del Carrera folk här.
Kallt o mörkt så här tidigt och i skogen vi parkerade.
Nervös kan man nog säga för man var ju tvungen att springa utbland träden ett antal gånger.
Ju närmare start vi kom desto värre blev det. Runt 8:30 spände jag fast mig i bilen och väntade på att få köra ut och ställa upp. Martina o Anders promenerade upp ett par miles för att stå och se på när alla passerade.
Ut och ställa upp sig. Jag startade bakom Jim, australiensaren i den ljusblå Mustangen. Han och jag tävlade om 15 minutersgränsen.
Man satt där i bilen och svettades och tänkte igenom banan och hur man skulle lägga upp det. Många tankar om stup, kurvor och hårda flygturer passerade hjärnan.
2 bilar före kvar. Iväg och Jim på start linjen. Snacka om att man kan bli nervös. Jim stack iväg och de vinkade fram mig. Det är rullande start så själva startlinjen är efter första vänsterkurvan.
Dunk dunk dunk nästan överröstade Mustangen. Hjärtat på högvarv och precis den bästa känslan i världen när man vet att nåt häftigt ska ske.
Flaggorna viftade och jag stack iväg, eller startade i alla fall. Just acceleration är inte denna bils styrka. Annan utväxlning behövs.
Full fart förbi startlinjen och fortsatte framåt. Massor av människor. Runt 8-10 tusen räknade de med och givetvis så nära vägen som möjligt.
Första sträckan innan gruset kunde jag hyfsat bra så man kunde stå på lite. Men i upphetsningen så glömde man vissa patier. Gick dock bra med lite däckskrick i en del kurvor.
Gruset kom farande emot och vips så var det rally igen. Bakvagnen ville köra om på många ställen och framvagnen envisades med att peka mot stupen och bergsväggarna.
Men man förskte hitta fäste på rullgruset. De har sprutat nåt medel som binder grus och dessa försökte jag hitta. Där är det riktigt bra fäste. Mustangen och jag vinglade fram, med mycket rallysväng, till asfaten igen. Då var det bara att stampa i boten igen. Upp mot den övre delen av banan. Denna är rolig om man bortser från den blåa himlen som finns bredvid vägen.
Börjar med en hårnål och sedan är det en bra sväg där man kan hålla fart. MEn det hade jag ju glömt i just denna stund. Kom fram till den kurvan, smög runt och insåg att istället för ettan kunde jag kört på trejan. Bara att sätta fart igen. Men sedan gick det bättre. Lite missar av apex, och att hålla ut till kanterna är lite mentalt svårt med ett stup på 2000 feet precis bredvid.
Mer hårnålar och en massa andra kurvor. Totalt är det ju 156 kurvor så det blir lite rattande. Jim hade ägnat torsdagsnatten åt att sätta in servostyrning i sin bil men jag körde fortfarande med manuellt. Behövs en Arnold för att ratta denna. Bredsladdar i kurvorna och det kändes som att man närmade sig toppen. Kanske mest för att nu flög fåglarna nedanför mig.
En hårnål till vänster med en bajamaja som apex och sista hårnålen åt höger sedan är det bara en snabb vänster upp förbi mållinjen. Kom faktiskt in i tvåan på denna sträcka.
Förbi flaggan skrikandes och antagligen en tår i mitt väldigt dammiga ansikte. Rutorna måste vara nere när man kör. Snabbt på bromsen för framför är det ett par väldigt stora stenar som ska hinda frolk från att köra av igen. En motorcykel som inte stannade tan hamnade i bocken med diverse åkommor.
Parkerade och hoppade ut, studsade lite och var väldans glad och anfåd. Gympa på 14110 fots höjd är igen bra. Men där var vi äntigen på toppen av berget och som vi kände det världen.
Vintage bilarna, alla 15 tror jag, droppade in en och en och till slut var vi samlade.
Tyvärr fanns det inga tider där uppe så ingen visste vad vi hade kört på.
Men då dök en TV-kille upp och sa till Keith Davidsson, 2010 års vinnare, att han hade slagit rekordet i Vintage klassen. 12:45 körde han på. Nästan en minut snabbare än året innan. Där ser man vad lite ny asfalt kan göra, och 200 hästar till, nya däck och träning av kurvor.

Vi andra var ite mer blygsamma och hamnade på andra sidan av 12 minuter. Inofficiellt tror jag att jag hamnade på 14:18 0ch Jim på 14:48. Bob vet jag inte men nånstans på 13 och Jess, trots att han gjorde en 360, hamnade på 13:20. Mocket hade problem. Så det ser ut som att jag kom på en 5 plats i vår klass av 7. Men som sagt, vi överlevde, kom upp och hade en fantastiskt rolig körning.
Efter detta var det en väntan till ca 19:00 innan vi kunde köra ner. Var problem i många klasser med en del avåkningar som gjorde att det drog ut på tiden.
2 motorcyklar krachade tydligen allvarligt och de hamnade på sjukhuset med tydligen allvarliga skador. Inte bra.
Den berömda 10 minutersgränsen föll, vilket inte är förvånande. Men dock endast med 9 sekunder. Tajima aka Schreek hade problem med sin monsterbil men tror att han fortfarande har rekordet. En del andra monsterbilar kom inte förbi startlinjen. Bilen med 1300 häsar blåste motorn 1 sekund efter start. Nån annan blåste efter halva sträckan. Mycket problem med de bilarna.
Som sagt en fantastiskt riktit bra dag på berget. När vi kom tillbaks till depån var det mat och faktiskt ett par öl som satt fint. Skulle ju bara köra till hotellet sen så det gjorde inget.
Martina protesterade som den godhjärtade moraliska människan hon är. Men jag som är svart som synden när det gäller öl fick allt släppa till lite.
Vi lyckades vara av berget 21:00 och kom till hotellet en halvtimme senare. En lång dag!
Lite mat och sedan var det bara att knoppa in.
Sova länge.

Det skulle varit en film här men överföringen tar ca 2 timmar till. Den kommer imorgon hopaps jag. Titta in igen.
Martina o jag fortsätter vår USA tripp nu med massor av Grand Canyon, Vegas, 101:an, Death Valley, hästar, Hollywood och allt annat vi kan hitta på. Många mileskvar innan vi flyger hem.
Mustangen lämnade vi tillbaka till Bob imorse. Var trist för det var en riktigt rolig bil att köra. En starkare motor och annan utväxlning så är det perfet.
Kristian du har en bra bil framför dig.

Så så här är det på denna sidan av världen. Grabbar och de tjejer som kör bil: Satsa ett år på att köra detta lopp. Ni kommer inte att ångra er. De människor man träffar gör det hela värt det, och sedan en körning utanför allt annat är bara en fantastisk kombination. Så hör av er så götr vi en kombinerad satsning nästa år.

För jag ska dit och Martina är kartis!
Må gott, det gör vi.

Kvällen före den stora dagen

2011-06-26T04:55:00.000+02:00

Man måste ju säga att det är ganska spännande och med en hel del fjärilar i magen.
Vaknade sent idag. Kl 8 gickl vi upp och fick frukost på morgonen. Det har inte hänt sedan i tisdags.
Efter det var det lite fixande och vid 12 tiden bar det av till Bob för en BBQ med många från Vintage gänget. Mycket trevligt och måste säga att dessa människor man lärt känna här är verkligen genuint trevliga och ställer upp 100% om det är något.
Många kom i sina bilar men de flesta som stod parkerade där var nog Bobs ändå.

Vi hade mat o drick, läsk o vatten för min del, och massor med pratande med racing människor.

Amerikansk tårta

De flesta hade kört Pikes innan så det var bra att få lite info och tips. Bland annat träffade vi Bobby Jr. Unser, son till Bobby Unser. Namnet Unser är känt inom racing i amerika. Bobby Unser har kört och vunnit en hel del Indy, Indy 500, IROC och massa andra race.

Efter detta så körde vi upp Mustangen på Pikes. Parkerade den i depån. Bättre att den står där så den är kall imorgon. Om man ska köra den dit på morgonen är den varm vid start och då är risken mycket större att den kokar på väg upp. Nu är den kall och bör hålla hela vägen.

Sedan fortsatte vi upp till toppen. Nu har jag inte varit uppe sedan i onsdags och det känns när man kommer dit. Mäktigt på alla sätt och vis.
Sedan var det bara att köra ner och käka middag. Knoppa tidigt idag då vi ska upp kl 3.
Loppet startar kl 9 och jag bör ha kört min runda vid 10. Sedan måste jag vänta på toppen tills 4-5 innan jag kan köra ner.
Taggad, lite nervös, men mest känns det riktigt roligt att ha kommit hela vägen hit med alla bekymmer som varit från start.
Antagligen kan ni via sidan www.ppihc.com få livetider under dagen.
Så slutligen lite bilder från BBQn idag.

Tänk på mig under dagen

Billagning av det stabila slaget

Glöm inte att titta på filmen från kvalet

2011-06-25T16:34:00.000+02:00

Den finns längre ner i listan. Typ 2 dagar sedan eller liknande.
Ha de

Träningen är över. Nu är det allvar. Eller

2011-06-25T05:44:00.000+02:00

Idag hade vi sista träningsdagen. För vår grupp var det mittensektionen av Pikes Peak. Ett mycket kurvigt parti. Alltså 180 graders kurvor i stort sett hela tiden kombinerat med stor höjdskillnad och väldigt högt uppe. En vanlig dag på berget alltså.
För loippetrs skull hade tidtagningen idag ingen betydelse utan det var mest för att träna kurvor. Det känns för min ena arm har stora problem nu. Det är inte lätt utan servo. Jim, en australiensare som köpte en Mustang av samma kille som jag hyr av tröttande igår och ägnade natten åt att sätta i servostyrning. Han sov 1 timme på garagegolvet innan det var dags att träna. Men lycklig var han när han lätt som en plätt styrde runt på berget. Visserligen var jag snabbare men han hade det lättare.
Var en bra dag på banan. Kändes riktigt skoj och jag måste säga att hela eventet har växt. Finns chans att man gör det igen.

På kvällen var det dags för Fan Fest.
En tillställning i downtown Colorado Springs. Ca 30 000-40 000 besökare och en hel del av bilarna utställda och allt annat som hör till en amerikansk fest. Alltså ett Bud-tält, Denver Cowboys cheerleaders, Red Bull motorcykel akrobatik, chili cook-off och annat.
Se lite bilder nedan på bilar som är med. Blir fler senare när loppet varit.

Fick besked nu på kvällen att tullen släppt bilen. Dock var det så sent på eftermiddagen att den inte gick att hämta. Så nu står den till måndag vilket innebär att jag måste betala hyra för att jag uttnyttjar deras mark underhelgen med. Alltså 3 dagar till. Till detta kommer måndag till fredag samt $20 dollar för att det röntgade containern. Ska bli intressant att se vad notan slutar på. Måste då även betala för importfirmans jobb med detta. Kan ju inte göra detta själv som privatperson utan det måste vara en importfirma som sköter allt.

Och som vanligt har jag inte fått höra varför det tog tid. Spännande.....
Imorgon lördag är det ledig dag. Vi ska på BBQ hos Bob och sedan köra uppför berget en gång till med Toyotan. Anders från Los Angeles har kommit hit så han måste ju se hur det är på toppen.

Trimmade Mustangen efter tvätten idag. Nu är den snabb.

Så nu är det sängdags igen. Har varit tre mycket tidiga mornar så imorgon ska jag sova till åtta.
Lite bilar att se på. Sov gott

Vi är på gång. Nu med film

2011-06-24T06:30:00.000+02:00

Det är lugnt. Vi är kbar. Både i USA och i Pikes Peak International Hill Climb.

I går började dagen redan kl. 2:50. Det var en tidig morgon. Tob Mustangen och satte kurs mot Pikes Peak. Fortfarande mörkt som bara den. Som vanligt bryter man mot lagen. Mustangen är tillfälligt registrerad på mig men utan försäkring. Så man kör lite på vinst o förlust.

Men kom fram till Pikes Peak. Träningen för oss var på topp sektionen. Så det var bara att köra hela vägen upp till Devils Playground på 12780ft. Där parkerade vi och väntade på dagsljuset.

Att köra uppför Pikes Peak, och veta hur det ser ut på sidorna, i totalt mörker är inget skoj.

Starten på träningen gick ca 5:20. Man ställde upp sig i rad och så vinkades man iväg. Ful fart mot toppen på 14110ft. Där uppe var det hyfsat varmt. Några grader i alla fall.

Väntan tills alla kört och sedan i procession ner igen. Lyckades klämma in 4 pass innan klockan var 9:30 och det var dags att ta sig ner igen.

Det var väl inga lysande körningar. Måste erkänna att det kändes rejält läskigt de första passen och man tog det riktigt lugnt. En kartis som berättade hur kurvorna var hade underlättat mycket. Svårt att stå på när det inte finns nåt utanför vägen.

Sedan var det hem till hotellet och Martina som låg och tittade på TV. Lyckans ost.

Vi tog en lunch och sedan var det lite mekande med bilen. Flytta fram och ner stolen, förardörren stängdes inte utan jag fick hålla i den ibland. Inget roligt på 5000 meters höjd i en kurva.

Men riktigt roligt var det och man blev lite kaxig till slut. Men det visade sig att jag var den näst sista i vår grupp! Men jag kom upp i ett stycke. En körde av på ett hyfsat ställer och det var bara att dra upp honom typ 20 meter.

Träningarna är tre dagar på Botten, Mitten och Toppen. Alla deltagare, 120st motorcyklar, 4-hjulingar, bilar av alla slag delas in i 3 grupper. Sedan kör man ett pass per dag.

Efter mekandet var det bara att käka middag och sedan knoppa in gott.

Klockan ringde igen vid 3:20. Träning på Botten, där även kvalet avgörs. Vilken position man får i starten. Denna är den längsta av de tre och också den tryggaste. Börjar med ett par miles med bra väg, typ mexico så det är bara att köra på. Sedan blir det dock grusväg och det var spännande. Bilen stack iväg i alla riktningar när man gasa, bromsa och svängde.

3 rundor han jag med och det blev till sist riktiga rallysvängar på gruset. Stora problemet var annars övergången mellan bra asfalt till grus.

Gick lite bättre denna dag. Kom på 5e plats. Framför mig finns det 3 stycken som bor runt berget och tävlat i många år samt en kille som brukar vara med i Mexico. Gemensamt för alla dessa, förutom då att de kan banan utantill, är att de har lite starkare bilar. En Falcon som är med har 542 hästar. Min Mustang är mer åt standard specifikation.

Här skulle filmen från sista körningen ligga. Tyvärr fungerar inte internet så där lysande om man ska ladda upp 400Mb över dålig trådlöst. Ska försöka imorgon på Starbucks.
Film på plats.

Kval på bottensektionen på Pikes Peak from RCRacing on Vimeo.

Men men jag ska inte skylla ifrån mig. De kör bra och snabbt. Killen jag hyr bilen av var på 2 plats och han är 64 år. Kör en original GT350 signerad av Carol Shelby!

Så för att sammanfatta så är det fantastiskt skoj och en riktigt rolig bana som samtidigt skrämmer ihjäl en. Imorgon fredag är det träning på Mitten sektionen. Börjar vid Cove Creek och slutar vid Devils Playground. Kolla kartan här.

Efter träningen idag så åkte jag och Martina till Royal Gorge. Enligt jänkarna den längsta hängbron i världen. Riktigt bra där.

Sedan blev det en tur till Sheplers. En äkta riktig Cowboy affär med alla dessa underbara kläder, boots, stetsons och annat som klär en cowboy. Är roligt bara att gå runt och titta på allt och alla.

Nu är det sängdags. Sista träningen imorgon. Upp kl 3:0. Sov gott

Falconen är inlåst än, men en röd Mustang har tagit dess plats

2011-06-22T06:06:00.000+02:00

Som man trodde så är det fortfarande ingen som vet om Falconen blir släppt inom den nära framtiden. Men idag fick vi till det med en röd Mustang, och lyckades låna ihop all utrustning som behövdes för att få allt genom inspektionen.

Visserligen 46 i skor och en intergralhjälm so passar 2 huvud men i alla fall godkänt. Har jag tur får jag mina egna saker till tävlingen på söndag.

Idag har vi jäktat runt över hela Colorado för att få ihop det. Men vi fick en tur till toppen. Måste sägas med bestämd röst. Det är mäktigt och skrämmande att ta sig upp där. Man känner sig mycket liten.

Men det är bar att bestämma sig att det är en kuliss och hålla sig till det svarta. Och be ett antal böner till vad man nu vill.

Imorgon, eller rättare sagt om 5 timmar ska jag träna på högsta sektionen. Klockan är 22:15 här och jag ska upp ca 3:00. Martina ska ha en mysig sovmorgon framör TVn. Man är ju lite avundsjuk.

Så vi kommer at höras imorgon efter träning.
Sov gott.

Det är högt upp och långt ner

2011-06-21T05:43:00.000+02:00

Pikes Peak!

Ända sedan frågan kom om jag ville köra Pikes Peak har det varit problem. Någon någonstans vill inte att jag skall göra det. Den ena motgången efter den andra. Och inte är det slut nu heller.

Martina och jag hade en bra morgon med regn och svalt väder. Mysigt på ett höstlikt sätt.
Men vi satte kursen mot Pikes Peak. Lite träning kan ju aldrig vara fel tänkte vi. Kom fram till grinden uppför berget och fick beskedet att det bara var uppet till mile marker 10. Loppet börjar på 8 och slutar på 20. Men det var bar att köra på. Tänkte att det blir lite träning. Resten var avstängt för at det var för mycket snö och dimma!!!!!
Full fart upp med en Martina som satt som på nålar. Fantastisk utsikt och bra fallhöjd.
Vi körde 3 rundor upp och ner och det kändes ungefär som Mil Cumbres fast med bredare vägar.

På väg ner frågade vi om det skulle öppnas mer men de visste inte. Ring senare sa de.
Vi körde o lunchade, och sedan till Starbucks för en kaffe. Mest för att Starbucks har gratis bredband på alla ställen. Perfekt. Kollade lite mail till ingen nytta. Inga nyheter angående bilen.
Ringde Laura men samma sak där. Inget nytt. Fortfarande inget nytt om jag kan skjuta på tech inspektionen. Ringde Anders och han var inne på samma tankar som jag. Börjar bli mycket svårt att hinna med nu.
Martina o jag körde tillbka till berget ch nu hade de öppnat till Mile marker 13. Perfekt för då kan man köra grusvägen med. Mycket lerigt efter allt regnande och snöande men skoj som bara den. Martina var dock av en liten annan uppfattning inan vi blev vana. Det är faktiskt svårast att köra nerför. Efter ett par tre leriga turer där fick vi besked på att det var öppet till Mile marker 16. Vi tog den sträckan med men det var bara dimmigt och med snö på vägen. Lugnt o sansat alltså.

Tillbaka på hotellet var det samma visa. Ringa, maila och bara dåliga besked. Ringde verkstaden som skulle hjälpa till och ställa in bilen men han kunde inte göra nåt utan en bil!!
Ringde ett par andra killar men ingen hade nåt att komma med.
Då mailade verkstadskillen och sa att han kände en kille i Colorado Springs som hade en massa Fordar, Bob Hill. Ring honom sa han. Sagt o gjort. Ringde och berättade men den endea bil han hade som fungerade och var klar var den han själv skulle mtävla med och en annan som en Australiensare kommit och köpt till loppet. Så tyvärr. Då var proppen och humöret ur oss och man ville bara fälla en tår. Allt jobb, alla pengar, allt slit till ingen nytta.
Då ringde telefonen på hotelet och det var Bob Hill Han hade ju en Mustang stående utan helbur som kanske kunde bli klar imorgon lunchtid. Snacka om att vi hoppade på den. Vi tog bilen, slog in adressen lite snabbt i Daisy, vår GPS, och körde på. En halv timme dit. Perfekt. Full fart och när vi närmade oss och insåg att detta var helt fel, kollade vi adressen vi slagit in. När vi tryckt på gatan i listan av gator hade nästa gata valts!!!!! Snabbt slog vi noggrant in den rätta adressen och vips var vi på väg in till stan igen. Ca en halvtimme skulle det ta. Perfekt, en timme sena tänkte vi och Bob skulle hem till frun o äta. Det värsta var att vi hamnade ca 2 kvarter bakom hotellet.
Men vi var där. Och i hans verkstad med 5 mer eller mindre färdiga Mustanger av alla slag och ca 10 karosser stod en röd mustang som vi kunde hyra. Bob och Jim skulle sättya i en båge o lite annat till lunchimorgon tisdag. Samma dag som besiktning.
Givetvis slog vi till. Så nu har vi en bil. Falcon lär aldrig hinna hit innan 17:00 imorgon ändå.
Hyra av bil funkar som vanligt. Dyrt att hyra o om man krashar så mköper man den.
Blir alltså att ta det riktit lugnt på berget.
Nästa problem är då att all min utrusting ligger i Falconen, Nya saker måste lånas o köpas. Har alla som hjälper till nu så att vi ska få ihop det. Sen ska allt bara igenom registrering o besiktning.

Så det är semester här varje minut, men vi är glada och trötta nu. Efter en fantastisk middag på Rudy's ska vi knoppa nu. Måste bara googla lite utrustning.

Smutsig bil efter en dag på berget

Vi hörs imorgon med nya spännande händelser. Men framåt går det.

Denna hade ni inte förväntat er på Pikes Peak

Ny vecka imorgon

2011-06-20T06:57:00.000+02:00

Nu är vi äntligen i Colorado Springs. En lång körning idag. Närmare 800 miles genom sol, blåst, regn, kyla och hagel. Men fram kom vi.
Högt har vi varit med bilen. Kom upp till 11000 fötter på väg hit.

Imorgon kommer vi att köra Pikes Peak ett par gånger för att träna och även prata med alla för att vi ska kunna vara med. Givetvis med ena örat mot tullen i Los Angeles hela tiden Måste ligga på där med.

Träffade Carlos från Spanien idag. Alltså den Carlos vi träffade i Mexico och Mallorca. Han har kört ett antal gånger upp o ner idag. En annan klass än vi dock.

Nu är det knioppa som gäller. Trötta idag efter 11 timmars körning.
Hörs imorgon med bra nyheter hoppas vi

Lång spännande dag

2011-06-19T06:43:00.000+02:00

Äntligen på ett hotell i St George. Nån liten stad i Utah precis innan Colorado.
Men innan dess så var vi ju på en Chili cook-off i Huntington.
Visste ju inte riktigt vad det var men det visade sig att om man köpte ett röstkort, och för $5 mer kunde man testa alla 21 chilli som fanns med i tävlingen. Klart vi gjorde det. Började från ena ändan av gatan och fortsatte tills vi provsmakat 20 stycken. 1 hittade vi inte.

Riktigt gott var det. Vissa var mest grönsaker men en del guldkorn kunde vi hitta. Vi provsmakade och antecknade.
Till slut hade vi kommit fram till en i vår smak vinnare: Aloha Chili. Vi kan väl säga att Texas Chili hade varit en värdig motståndare.

Dessutom var det en surftävling med lite juniortävlare. Skoj att se när de trillar i vattnet hela tiden. Soligt och varmt var det i alla fall.

Tillbaks i bilen så satte vi full fart mot Colorado Springs. En GPS var införskaffad för att visa den rätta vägen. Den trodde vi inte på så vi körde lite som vi tyckte var bättre. Tyvärr så visade det sig att GPS'sen, döpt till Daisy av Martina, hade rätt. Tills slut var vi på rätt väg.

180 mil att köra och borde vara framme redan. Bara full fart i vår Toyota Camry.

Ganska trist väg i början men varmt var det utanför.

Till slut kom vi fram till New York
och Paris och alla andra casinon i Las Vegas. Var ju tvungna att köra igenom på stripen. Alltid lika roligt och vansinnigt.
Ut igen och igenom en massa bergspass för att till slut tröttna och bara hitta hotellet att sova på.

Angående bilen, Falcon alltså, så är det samma läge som igår. Nu över helgen händer inget men Anders står startklar på måndag. Själva ska vi smöra som bara den för tävlingsledningen att få vara med ändå.

Sov gott o imorgon är vi i Colorado Springs efter en fantastisk körning i Klippiga bergen.

Ser ut att bli en kamp med klockan

2011-06-18T18:52:00.001+02:00

Pratade med en av de andra som tävlar och som varit med många år. Han menade att jag måste vara där med bilen innan fem tisdag kväll för att få den igenom besiktning. Alltså Colorado tid som är timme före. Det innebär 4 LA tid.
Det är ca 180 mils körning, beräknad med vanlig bil till 16 timmar. Då måste Anders få ut bilen så snabbt som möjligt måndag och sedan köra som et jehu i stort sett hela natten.
Mekning som måste till av förgasare för att klara den höga höjden får göras efter tech inspection.
Vilket innebär att första träningen på onsdag morgon går bort. Ä ju högsta sträckan som är asfalt så det gör inte så mycket. Gruskörningen är på torsdag vilket jag gärna är med på.

Så det ser marginellt positivt ut för oss.
Nu packar vi för att själv köra till Colorado. Jag måste vara med på en del möten och annat för att få vara med. Först ska vi titta till den Chilli Cook-off fest, med surf-tävling, som är på gång idag. Vi är ju trots allt i www.surfcityusa.com.

Vi hörs av snart igen. Spännande värre i staterna

No news is good news, eller inte

2011-06-18T07:20:00.000+02:00

Som sagt. Inget besked på hela fredagen. Ringde Laura men hon visste inget, och som vanligt frågar man inte tullen för då hamnar man sist igen.

Jag o Martina hyrde en bil idag som vi kör till Colorado Springs med imorgon. Om Falconen släpps på måndag/tisdag tar Anders dit den. Blir det onsdag ställer jag antagligen in loppet eftersom han behöver 2 dagar på sig dit. Har frågat organisationen hur mycket jag kan släpa på besiktning och träning och väntar på svar. De behövde tänka igenom situationen.

Som alltid vi får vänta på resultatet.
Men vi har det bra annars. Den förra sportbilen vi hyrde har vi lämnat tillbaka.
Nissan Verso eller var det Versa eller kanske Värsta??
Hyrde istället ett par riktiga California-bikes som vi tog en tur på. Riktiga ligister i LA, eller nåt.
Ha det och vi hörs av imorgon lördag. Vi kör hela dagen men kommer antagligen at kunna få till en status på kvällen någonstans i öknen.

Vänta, kolla mail, ringa, vänta mer, kolla mer mail, ringa igen

2011-06-17T07:29:00.000+02:00

Idag var en tidig dag. Upp, Starbucks

och sedan tog vi bilen iväg söderut längs kustvägen nr 1. Mycket fint. Regnade visserligen men vi hade en bra körtur med en god hamburgare mitt på dagen.
Lite husletande och vi funderar på detta vi kusten
Lite bilar blev det med

Men efter det var det dags att ta tag i allvaret igen. Hade pratat med Laura några gånger under dagen men inget nytt. Vi kom hem till hotellet igen och gick ner på stranden och sola lite. Var ganska skönt i värmen som kommit på eftermiddagen.
Efter ett tag tillbaks till rummet och då hade man fått mail från Laura. Nya blanketter som skall fyllas i. Sagt o gjort och med ett lite större hopp i hjärtat går vi nu o lägger oss. Kan finnas en liten chans att bilen släpps imorgon fredag. Tullarna jobbar ju inte i helgen så annars blir det tidigast nästa vecka nån gång. Får vi den imorgon drar vi så snabbt vi kan. Annars åker Martina o jag i en hyrbil på lördag morgon och Anders kommer efter när bilen är ute. Jag har ju ett möte på tisdag som jag måste vara med på annars blir jag diskad.
Bilen kan jag nog få besiktigad senare i veckan. Det som blir lidande är träningsdagarna som antagligen blir färre än de 3 man har. Men vad gör man inte.
Middag på kvällen med Anders och Thomas Lodby som också bor här i LA.

Spännande natt och vi hörs imorgon

Ibland är det upp, ibland är det "Dont f-k with Customs"

2011-06-16T04:08:00.000+02:00

Lite väntan var det idag. Vi vaknade tidigt som vanligt, gick ut o käkade en riktig amerikansk frukost. Ägg, bacon, korv, potatis, pannkakor och mssor med tunt kafe.
Eftersom det kom några gråa moln på himlen tänkte vi att vi hyr en bil och kollar runt lite och gör lite inköp som behövs. Ringde lite bilformor men alla var slut på bilar. En lång historia kort är att kl. 12 hade vi en Nissan Versa??
Passade på att slå en signal till Laura. Hon som har hand om tullsakerna.
HEnnes ord var att som det ser ut kan det ta 2, 3 eller 13 dagar!!!!!
Kändes lite snopet och ganska besvärligt. Hon gör allt hon kan men som hon sa "Tullen gör som de vill för att visa vem som bestämmer". Tydligen varit problem innan.
Så vi kan väl säga att det kändes, och känns, väldans lågt här. Och man vet som innan att ju mer man tjafsar med dem ju längre tid tar det.

Men men, det kan bli bra ändå. Vi har ju faktiskt flera dagar kvar. Och om det blir det värsta som händer är det bara att slanta upp för en ny bil här.
Eller kanske denna dubbel folkan.

Som sagt lite turistande var på tapeten idag.
Körde ner till Long Beach och stannade vid Queen Mary.

Fin gammal båt som våra båtvänner kanske kan hämta lite inspiration från. Man menar ju att det måste finnas telefon ombord så alla kompisar och flickvänner kan ringa.
Och som vanligt behövs det ju lite saker att sköta båten med. Styra o gasa som vi i bilvärlden säger.
Men kanske det viktigaste är ju vad man skall göra med alla de ovälkomna grannar och annat löst folk som hela tiden vill att fester skall ske på bryggan eller på just deras båt varje högtid och helg. Man kan ju alltid lägga till i en liten avskild vik där ingen orkar ta sig

eller så måste det ju finnas något som säger på ett lugnt och värdigt sätt att "Snälla inte idag igen".

Nu tänker vi gå och äta och ha det bra på kvällskvisten. Vi hörs imorgon igen för antingen bra eller jättebra nyheter. Trots allt har jag semester med min fantastiska dotter och det slår faktiskt det mesta oavsett vad som händer. Dessutom är det hon som tar de flesta bilderna.
Avslutar med enj som hon inte tagit men som måste vara med.

Må gott alla ni o tröttna inte nu när läget är osäkert. Vi kommer igen.

Äntligen på väg över.

2011-06-15T00:07:00.000+02:00

Vi hade en tidig morgon kl 4 när vi skulle iväg. Tänkte att det var bra att vara ute i god tid på flygplatsen. Kom dit o checkade in med stora problem. Såna där automater som är programmerade av fransmän! Vi skulle ju åka med Air France.
Äntligen klart men då skall man stå i en kö för att lämna in väskan!!!!
Denna var inte nådig. Och någon skolklass som skulle till Paris med.
Dessutom pajade ju bagagebandet när vi väl var framme vid disken. Blev invägning sedan bort till en annan kö, specialbagage, för att äntligen bli av med väskan. Träffade för resten vår vän Jack W. på flygplatsen. Lika trevlig som alltid.
Klart, förutom då säkerhetskontrollen eller vad den ska kallas. Lika lång kö där men då var det någon som hämtade upp oss för att planet skulle gå om 15 minuter. Springa på planet o bara pusta ut.

Väl framme i Paris hade vi 4 timmars väntan, som dock blev 3 då planet vi kom med sent inne och dessutom på en helt annan terminal än den vi skulle komma på. Promenad till nästa terminal. CDG i Paris är stort.
Ny säkerhetskontroll då vi ska åka utanför EU. Denna gång blev köandet kort. En ung säkerhetsvakt fick syn på Martina och hämtade upp henne och släppte in bakom bandet en bra bit längre fram. Givetvis var jag hack i häl vilket han antagligen blev lite förvånad över.
Sedan runt 11 blev det äntligen frukost/lunch, och vänt tills planet skulle gå.
Väl framme i gaten och skall borda stänger de gaten igen. Tydligen strejkade Cateringpersonalen så planet skulle bli en halvtimme försenat??? Visste de att personalen skulle börja jobba efter en halvtimme eller strejkar fransmän alltid bara i 30 minuter åt gången. Till slut startade även detta plan och vi kände oss nöjda, trötta o hungriga.
Lite mat o sedan somnade Martina och vaknade i stort sett inte förrän framme i LA. Jag satt o tittade på 5 filmer av vilka jag inte kommer ihåg namnet på nån.

Ny köer blir det ju alltid när man kommer till USA men denna gång kom vi nästan först till passkontrollen. Svara på frågor, ta alla fingeravtryck, ta foto, kolla foto i passet igen. Hämta bagaget som kom inte alltför lång tid efter och sedan ut till en väntande Anders Berg.

Det är en kille som bott i LA i tio år. Träffat honom i Mexico där han mekar åt ett team. Mycket bra kille som ska hjälpa till under Pikes Peak.
Han körde oss till Huntington Beach, strax söder om Los Angeles och Long Beach, och vi checkade in på ett hotell vid stranden där. Avstånden i dessa områden är långa. Vi körde över 5 mil innan vi kom fram, och allt i stadsområde.

Här ska vi bo tills vi fått ut bilen från tullen. Importören, Laura, jobbar för fullt med alla papper som ska fyllas i och jag lämnar uppgifter hela tiden. Men det ser lovande ut än så länge.....

Lite mat på kvällen och sedan knoppade vi in redan 10 för att somna direkt.

Morgon den 14. Denna kom tidigt då vi vaknade redan 2-3 på natten. Men efter lite tvång somnade man direkt igen och sov gott tills vi åt frukost 8. En sådan här fin kontinental frukost som finns i USA. Imorgon ska vi äta på något annat ställe.

Lite promenerande, tittande på surfare på stranden och annat stod för dagen på schemat.

Surfare som väntar på den stora.............förgäves!

En sån här vill jag ha på min tomt med. Finns många såna häromkring.

Oljeplattformar utanför stranden. Disig dag.

Titta precis bredvid blåa huset och ni känner säkert igen den från familjen Ewing i Dallas.
En lång promenad senare sitter vi nu på rummet vilar ut.

Vi kan bara vänta på att vi hör nåt om bilen då det i så fall är full fart till Colorado Springs.
Imorgon ska vi cykla! ner till Newport Beach och på eftermiddagwen hyra en bil o köra en bit på Pacific Coast Highway. Samt köpa lite domkraft o andra saker vi behöver.

Vi höres

Lite storlek och form på tång från Stilla Havet

Los Vikingos drar till det stora landet i väst: PIKES PEAK hägrar

2011-06-09T18:07:00.000+02:00

Los Vikingos åker måndagen den 13 juni till USA för att delta i amerikas andra äldsta billopp Pikes Peak.

Pikes Peak är ett bergslopp som går uppför, just det, Pikes Peak. Colorados högsta berg. Vi kör från ca 3000 meter upp till 5000 meter. En sträcka på ca 20 km med totalt 156 kurvor. Tävlingen går av stapeln den 26 juni men vi kommer att blogga på så fort vi kommer över till USA.

Ni kan även läsa mer om loppet på deras hemsida: http://www.usacracing.com/ppihc

Här är ett utklipp från Pikes Peaks nyhetsmail om att Los Vikingos tittar dit.

A surprise first time entry in the Vintage Racing auto field is storied Swedish driver Ralf Christensson, who will bring the famous 1964 Ford Falcon Futura Sprint, which made headlines at Monte Carlo, another example of how the race has taken on new international appeal.

The 1964 Ford Falcon Future Sprint