We're out, we're in, we're out, we're in

Dag 5! vad ska man säga om den. Vi startade från Morelia på morgonen. Bilen perfekt och vi med. Mill Cumbres igen. Detta underbara och gröna område i bergen där vi alltid kör.
3 snabba roliga sträckor som vi tog i en rasande fart. Lyckades till o med köra 1 sekund saktare än Matte på första sträckan.
Vi var nöjda. Efter det var det dags för service. Tyvärr tog turen slut där. Vid ett rödljus brakade plötsligt motorn till och stannade. Ett snabbt konstaterande sa oss att det var kört. En brandbil stod bredvid och de ringde en bärgare. Kom och det var att åka bärgningsbil till service. Jag på flaket i Falcon och Kristian i bärgaren för att visa vägen!!!
5 mil till service och när vi kom dit toga mekarna snabbt hand om bilen. Enda alternativet var att byta motor. De satte igång och 5 timmar senare var de klara. Vi satte kurs mot Guanjuato och en natts sömn. Hade ju missat måltiden nu så det var inte lönt att åka till nåt torg. Tog taxitricket till hotellet och Kristian åkte till förarmötet som skulle starta kl. 8. Nu var kl 11. Han kom dit medan de satt och åt. Efter ett tag blev det det vanliga snacket om säkerhet o dylikt. Många krascher i år. Inget pris till oss men Kristian pratade ner morgondagens startposition fån 78 till 15 plats. Lysande jobb.

Dag 6 kom och nu var det dags att ta sig till Aguacalientes. 5 fartsträckor på morgonen med nya, eller rättare sagt gamla motorn. Alltid nervöst men som vanligt hade mekarna gjort ett fantastiskt jobb. Vi tutade på och körde som vi brukade, fast lite saktare och mer ostadigt. Det ser man vad en bil med sned ram och trött motor kan påverka.
Service och inte direkt nåt att fixa till. Lite värmeproblem det var allt. Och däcken började visst ta slut.
Vi startade igen. 2 snabba sträckor och sedan iväg till Nascar banan för lite ovalkörning. Kändes sådär då varken däck bil eller annat var anpassat för det. Men vi tog oss igenom.
In till staden efter lite dålig räkning av mig av våra tider. 15 minuter och vi skulle köra 20km för att undvika strafftid. Tror vi passerade vissa bilar i 180 mitt inne i stan, påhejade av poliser. Men vi han med ca 15 sekunders marginal. Ännu en medalj och målöl. Ibland känns livet rätt bra.
Hotell och sedan dags för förarmötet. Vi åkte iväg men jag muttrade hela tiden då det alltid är ett slöseri med tid. Kristian är däremot mera social och vill vara med på dessa. Efter 15 minuter tog jag en taxi hem. Varken tider eller pratande hade kommit igång. Inte en chans att få ett pris heller med en trött bil.
Kristian stannade, mest för matens skull tror jag, och väntade till det bistra slutet.
Själv tog man en öl med mekarna och Walter innan dags att sätta sig här och skriva.
Mekarna tycker att våra däck börjar ta slut nu. Inte utslitna kanske men det ramlar av lite gummi då o då. Bara gamla begagnade kvar nu som vi ska ha imorgon. Är en lite tripp på 30 mil då.

Vilken glädje och förvåning när Kristian steppar in efter avslutat möte med ett tredjepris i handen. Vi hade alltså lyckats bättre än många andra. Visade sig att många hade missat helt hur man skulle köra de 8 varven på banan och fått maxtid istället. Perfekt och ett bevis på att man måste ha en Kristian med sig.

Nu ska jag knoppa innan jag ramlar av stolen. Sista dagen imorgon och mycket spännande. Antar att det inte blir något bloggande på kvällen då för vi har en träff med åsnan och det slutar aldrig bra.
Vi höres